vill säga hela den psalmen, — slutade Orselnisten och Cantorn äfven, det förstås. N:o 119 innehåller 3 verser, och församligen, äfvensom Talaren för dagen, trodde naturligtvis att ännu 2:ne verser skulle återstå. Det blef dock icke sallet. Presten mäste derföre skyndsamt ikläda sig prestkappan, upträda på predikostolen och börja sin förrättning. Vid Bönestundens slut sjönes ånyo 5:dje versen af N:o 448, den, hvilken Predikanten valt till utgångs-psalm. — Nu frågas? är ett sådant oskick rättsenligt eller försvarligt? År det icke ett slaas gåckeri emot den allmänna Gudstjensten? Astadkommer det icke förargelse inom Guds församling? Kanske oro hos ömtåliga sinnen? Refer. skulle tro att Domkyrkans kyrko-Betjente, lika så väl som andra dylika, stå under kyrkolagen, och han har ock anledning tro, att den vid nämnde lillsalle tjenstgörande Preslen icke lemnar saken obeijrad. — — Aaq—Aä—ä—,e — —