Insändt. Om al ett forment rykte, hvilket dock ej hommit till allmänhetens öron, anledning hem: lats, alt patrusa samma alimänhet underrättelser, hvilka lika mycket förnärma en offentlig auktoritets lagzliga utslag som den allmänna rättskänslan och sanningen: så torde ett beriktigande här mera än anrorstådes vara nödvändiat. Härtill föranleder den svassande annons, som detta blad innehöll sistlidne lördag angående af lidne kolorisen E, J. hrieg, hvilken för ungefår sju manader sedan vid Askims Ilärads-Rått blef tilltalad för inbrott och tillgrepp. Om det förra tillmålet kunde han ej ölverbevisas, emedan den af hans landsmän, genom hvilken brottet kom i dager, före ransakningen lemnat riket, men beträffande det sednare dömdes krien af nämnde Härads-Rätt förlidet Hösteting saher, på den grund, att han ej allenast vid Polisbeltjeningens visitation, utan ock inför konel. Poliskammaren i Götheborg nekat till ägande rätten af det i hans arbetsrum funna stulna och genom inbrott, (enligt angilvelsen. Red. anm.) förlorade godset, det han dock sedermera vid Härads-Rätten utgaf för sin lagliga egendom. Om detta är den nedriga förföljelse krieg icke kunnat undgå änskönt han genom ett ålskvärdt uppförande tillvunnit sie alla ädlare menniskors deltazande och vänskap, så är det förra mera troligt än det sedvare, helst orsak och verkan pläga sta i oskiljaktizt samband, men den sista uppziften lär desto mindre kunna dragas i WiftHvelsmal som sjelsve Herr Hofpredikanten Dunckels tyska gristetal och Processionens tärfulla ogen aberopas såsom uttryck af en ojäfvig opinion. — Väl har man hört, attett ondt samvete kan drisva till förtvillan — skarpare än eift: men att ett godt och rent samvete skulle undergräsva helsan och befordra en sriidig död: det är något splitternytt och sannolikt ett rön, deraf en och annan experimenterar med motsatsen. Sedan Redaktionen tagit kännedom af Askims Härads-Rätts, här ofvan åberopade utslag afden 7:de sistl. November och funnit det vidrörda forhallandet dermed öfverensstämma, har den a förestaende tillkännagifvande ej kunnat vägra plats, då det emot våra föreställningar, af Insändaren pålordrats. (Insändt) Till den i sattighuskyrhan den 13 sisll. November så Åuppmärksamme åhöraren! Tit. önskan att se tryckt Ilallens Predikan för nyssnämnde dag, kan säkerligen tillfredsställas lättare in Til. väntar sie; tv var sazde predikan verkligen så skön som Tit. pstar, återlinnes densamma bestämdt i någon af våra postillor. — Vare detta nog sagdt om slikt! Red. har anselt sig icke böra neka en plats i tidningen för denna uppsatts: men tror för sin del, att en predikan, sådan som den, hvarpå förestående har afseende, icke igensinnes i någon Prediko-samling. — Från citationer afbälla vi oss dock, för att icke såära läsarens eranlagenhet. Insåndt. Med ledsnad och obehag har man, en längre sid. förnummit den bristande uppmärksamhet och det slars, hvarmed en del at de vid Domkyrkan härstädes sungerade Tjenstemän fullgöra sina aligzanden. Man har anmärkt t. ex. att il:r Cantor Wikström åtskillise gånger icke. efter Handbokens föreskrift srän 12el föran 1—