Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1842, sida 2

— — — i —a— nast aceipstnaden och luckan, utan till och ned a upptag och lättsinniga soretag, se der, nuget, som är sällsynt, och hvilket Jaa zjorde för ett hjerta, som icke förstod mig: da deremot den qvinna jag sig framför mia tycktes bevsfsad med känslor, så likartade mina egna. Grubblande häröfver, betraktade jaz Laura, dena okända, som betraktade miz tillbaka och jag nde miz nysiken att veta, om hennes tankar vmonierat med mina cana. For att underrälla härom, sade jag: oo Och känner ni ingen saknad di ni finner) r kärleks barnsliga ineifvelser betraktas med 12 Foej vist icke med förakt, svarade hon mig, men med en slags medömkan. Jas trestar mix emellertid, ty jag vet ju att den själ endast är Istark som kan trotsa alla sdana der sma fordomar. — vet ni då inte, sade jaz. att ingen annan kan hallas stark, än den, som är svar. — Nå det var en besynnerlig paradox. 3as vet inte om denna regel kan tillämpas pa qvinnor, men den gäller åtminstone for männerneIro miz, min nådiga, att den, som har jen vilja nog stark för att sjelf leda sitt lifs handlingar låter hjertat deremot ledas. Endast de, Ssom falla i stoftet för qvinnor, förstå att hålla big upprat inför männer; och, jag vill säga er I något, som änuu mer skall sorvana er: det är gatt af tvenne hjertan utaf hvilka det ena är slal si sin kärlek och det andra tyran, tror jag styrkan och högheten tillhöra det svagare. Vid desssa ord blef Laura i sin ordning stum;