miuslone njöto lika mycken undervisning, Som nde linjeofficers-ämnen och att, om man den tiden hemtade sina militära och civiia emketsoch statsmän ur denna skola, man ej riskerade att finna dem alldeles så råa, som då man, såsom man i ver tid ofta sett, tar dem direkte ur hofeller lisgardes-stallet. En gren af undervisningen, eller egentligen roten till all undervisning. som nu bedröfligtvis nästan alldeles tykes åsidosättas hos ungdomen, vårdades den tiden ganska omsorgsfullt, näml. religionen; men man vill väl ej göra dess samvete för ömtåligt. I. Ängåendte Ioffaärtringen i Fredrik I:s tid. Uvarföre detta dokument influlit hunna vi ej inse. Uminstone finna vi ingenting särdeles intressant deruti ait se hurn enormt det ats och dracks vid detta hof, som just ej hade nasot annat all göra. 85 rätter dasli-en och 479 personer, som spisade, tycks imellerti vara ienigen dyrt, och vi undra ej på om Fri årik Il vutrade, att det doch man var en zodi tjenst ht vara kunz in Sverge. Ynhligt år att se huIin han skref sitt modersmål i de apmäörkningar, ban gjort frer sitt kök och sin köllare. V. Berättelse, daterad Stockholm den 5 Apr. 1756. Til Riksens Stinders Sckreta LIshott, af Rikarkdet Grefve Carl Fredrik Scheffer. i egenskap af CLarernar för Kronprinsen taustaf elil) h de begye arssrstarna Carl (ÅIII, och Fre) drik tdolf; är deremot högst intressant. i I vara nurtarZas e den liter oss skåda frima till de karakters-loreiriden och Ivten, som senare utnärkte dessa trenne furstar. Gustafs bardomsharakteristik ar omständigast behandlad, hvilket år naturligt, då han. såsom ildst, var Kronprins, mest utvecklad samt af största intresse för nationen. liklagHelvis var-dock denna karakteristik ej mycket losvande. låitja till kropp och själ, ssanza, herrskIystnad, jagt efter nöjen, eudssorahl. veflighet m. fl. olater, för att ej säga nagot värre, ulmärkte redan då den 10-ariga gossen, och ingen jan neka, alt mannen sedermera visade samnia ecerskaper, churn, med mera fersiztizbet, dolda och unäerlijelpla af utmärkta förstendsuofvor, hy ihka också redan visade sig hos gossen, och derö för sjorde felen så umcket oursåklligare. Hvad kan ett lad ba att vänta sig al en regent med sirlika ecenskaper? Också hafva följderna varit hösst nedslående, genom den kräfta af demoraJisation, som, eenom Gustaf ilI, inympades på naiionen. Ol! kände man alltid de tillkommande recenternes barudom så noga, som nu bans, genom Schessers berättelse, man skulle fasa för framtiden, och denna fasa skulle trolicen bringa sjelfva allenastyrandets ifrigaste seresprakare till tystnad. och lata dem inse, att ingen sann lycka och frihet kan uppblomstra för menskligheten, så länge vanau och fördomen lågger en obetaglie makt i en menniskas hand, och det redan förr än hon är tll. Våra efterkommande skola en gng förklara det för ren galenskap, Sssem protestanterna nu betrakta paåfvens soräna makt eller den bildade kristne vildarnes och barbarernes afeudadyrkan. Prinsarne Carls och Frediik Adolfs karakleristiker äro blött helt sypkliat anaifna; dock kan deraf synas atv den förrelofvade mer, än ban böll. Gustaf Hi:s skarpsinpighet redan såsom barn, visar sig i kans yttrande öfver sin bror Carl, i det ban förklarade honom för dum nog att vilja mottaza kronan, äfven utan makt; han emottoa den sedermera ej allenast, utan han sträfvade t. o. m., per fas et nesas, derefter. Ä VI. Riksfurrådaren, (isfrerslen Grefre Fril Brahes sista stunder. I denna uppsats maste man beundra eller sorundra sig öfver det luan, som råder i sista brefvet från delinqvensens hustru till sin, till döden dömde, man, ett lIun, som tillåter henne att taga afsked fran honom med de orden: adjö, min söta vän! För öfrigt år denna artikel en lärorik varning för alla maktens korvfeer , som visar huru hon cerna begagna dem till sina syften; men bortkastar dem, när hon brukat dem, eller förnekar och öfverger dem om hennes planer misslyckas. Forts.) — lU— — — GÖTHEBORG. —— —I m VU U