— Jag fruktar, att ni det maste. — Ni såger detta med en leende min. — Nej, jag ler blott öt begaes vår därskap. — Det är illa af er, ty jas svär det heligt, (hade denna tärnrosbuske lofvat miz olycka, och er lycka, skulle jar hafva värdat er glädje; men läro då de underrättelser ni satt sullkomligt säkra? Å — Nej, men alminstone temlizen botande. — Ah, då har det ingen fara och jag är fullkomliat Inen. — Och för detta hion har ni såkert starkare skål, än denna blommas utveckling. — Intet, jas svär det, intet. Den enda underrättelse jag väntar, måste antingen blifva lycklig eller olycklia; en person kommer eller kommer icke. — Det är besynerlig:, det är alldeles samma förhållande som med mig. Snedes har man Ziteit er anledning att frukta, att den ni väntar icke skall komma. — Den jaz väntar har ännu icke sagt mig något: en tredje person har gikit mig denna förmodan. — Och ni har låtit en tredje intränga i ert hjertas helgedom och hvad denne säger inger er tviföael. o! sådan är ej jag, må hvarje annan S sa mix hvad som helst och jag skall icke tro det. flan och mitt orakel endast kunna tala med mig om min hemliahet. — Tilläfventyrs har ni sunnit ett hjerta, hvilket, liksom ert ezet, är vidskeppligt i sin kärlek. — Ah nej denna vantro har ofta varit ett föremål för skämt.