(Insändt) fIanna Brag Uti ålskadt hem, bland dina dyra, — fromma tonerna ifran dia lyra. varma hjertat, elden i din Säl längtade till högre hem Vikvål. Detta himlens ande-pråk med jorden: denna iranad. hemmastadd i Norden, hännes lifligast hos sångens vän, — hvem vill mista, hvem kan klandra den! Derför. bä-t du söng om råra öden, kEieka ongeln. som här kallas döden, I lade banden på det sjuka bröst och dig bjöd den bästa lifvets tröst. Sörjen henne ej, sem nu får prisa HONOM. som hon högst har älskat här, ovan stjernor. med en hägre visa, ibland engla korens syster-fer! —