0 Från Red:s Korrespondent. Stockholm d 22 Nov. I Lördags hade vi äter en eldsvåda, som likväl afstannade med ett enda boningshus afbrännande. Flere familjer förlorade likväl härvid och i synnerhet en vagnmakare, hela sitt förråd af virke m. m. Huset var beläget vid packartorget å norrmalm och man tror att elden tillkommit genom anläggning. Etter det att annan person varit misstänkt, blet i går på en ung gosses angifning näpra skomakarelärlingar antastade såsom gerningsmän och den ene är häktad. Det ser likväl besynnerligt ut med den saken, och ännu äro inga bevis erhållne. Kyrkolags-Komitens ledamöter hade i förgår audiens hos H. M. Konungen. Orden--Biskopen Heurlin. som hvarken är vuxen lagstiftarekallet eller benägen för att genom lagar binda händerna på prelaturen och Consistori-väldet, skall hafva dervid yttrat sig i ordalag, som utvisa, att man hvarken kan vänta någonting nytt eller snart, ifrån det hallet; och H. M. Konungens tal vid tillfället har varit ånnu mindre lofvande för tillfredsställandet af det allmänna behofvet af bestämdhet, äfven i denna del af lagstiftningen. H. M. har tillstyrkt Komiterade, att medla mellan de olika meningarne och interessena. och som man set äro prelaternas temligen oförenlige med församlingarnes. Alltså blifver väl deraf, som af allt annat, intet. Tidningarne i hufvudstaden meddela nu underrättelse, om en sedan någon tid misstänkt försalskning i större scala af Charta Sigillate papper, som skall i läng tid bedrifviis af en f. d. pappersbruksegare i Småland. Detaljerna erhallas snart, då personer redan blifvit häktade och ransakning snart börjas. Jag behöfver således blott erinra derom, att Rikets Ständer redan långesedan fästat Regeringens uppmärksamhet på behofvet af närmare kontroller å Charta Sigillata stämpling, uppbörd och redovisning: men att H. M. Konungen i anledning deraf törklarat, att de hefintlige vore tillräcklige. Nu synes en af följderna, att med gensträfvighet till allt hvad Nationens representanter yrka för ordning och säkerhet i förvaltningen, endast lyssna till embetsmännens yttranden, hvilka om ej alltid grundade på egennytta, åtminstone oftast äro utgångne från vanan att anse det gamla tillräckligt och att med ovilja antaga nya former eller offra en ringa tillökning af arbete för samhällets bästa. Här bar en tid i tysthet arbetats uppa, att förmå Stockbolms borgerskap till ökade uppoffringar för polisens underhållande: anledningarne hafva sökts, i den en tid öfverklagade osäkerheten på gatorna och inbrottsstöldernas tilltagande. Försöken hafva Likväl ej lönats med framgång: ehuru Börsen teknat en mindre summa för ändamålet. Det är beklagligt, att man al drig skall vilja inse, att det just är genom polispersonalens ökning och orimliga löningssätt, som brott och häktningar gå hand i hand att bilda en allt större sängel-ebefolkning, och att de rätta medlen att minska denna och rädda den arbetande klasseus sedJighet, stå i öppen strid med det mennisko-jägeri, som en öfverdrifven och af böter hufvudsakligen sig riktande polispersonal gör till sitt näringsfang. Denna åt den lägre betjeningen lemnade rätt, att häkta; poliskammarens sed att ej utan svårigheter antaga borgen för personers inställande; det orimliga bruket att låta polisbetjeningen vittna i egen sak: de för mängden af mindre förbrytelser mot ordningen i polisväg stadgade öfverdrifna böter; det hufvudfelet i polismyndighetens organisation, att den ej utgår från folkets förtroende, utan merendels tillsättas ibland antalet af sådana personer, hrilka medföra i sin embetsställning mångas ovilja och misstroende; samt slutligen den inblandning med krogväsendet och närings-ordningen som polismakten fatt: allt detta vållar gemensamt, att, i synnerhet ibland arbetsklassen, en olycksbringande bitterhet. härdhet, och öfvergifvenhei utveckla sig, som med hvarje stund indraga allt flera i brottens hsirflar. och sällan kan, i brist af upplysning om rättigheter och skyldigheter, någon af dessa rycka sig derutur, utan ställningen blifver allt bekymmersammare.