matto opassande och när-ts idrig. emedan om åtdet och den räa styrkan finge lösa tyglar, ekulle Tidninssskrifvare i synaerhet och andre Skrifvare i allmänhet -ällan få tillgodoujuta rätt och red. hearföe så beskaffad laglöshet ej bör uppnuntras: och om någon oordning här föröfva-, g om en följd af den bögt prisade, tilltagande f.ihaten. han den icke af Policen förekommas, utan endast beitras och bestraffas, hvilket äfven. med gan-ka fa undantag, nästan alltid inträssat. Dessutom har uander de sist förflutne sex manader inter enda groft brott blifvit här i staden eller på dess grund föröfsadt, hvarföre Årticle-Försattaren synes hafva -aknat annan orsak till den klagan han fört öfver otaliga oordningar. än begåretaäntt få klandra Polisens åtgjerder. därtill anledningar lätt kunna finnas, emedan ingen mensklig atgjerd är fullkomlig: men om Redaktionen sjelf ville tjenatgöra vid Polisen endlast nagra manader, skulle hau verkligen ärsara, att denna tjenstgöring är den otachsammaste och besvärligaste och att hvar en som beträdt en sadan bana. måste djupt ävgra all dervid använd tid och möda, Experientia docet. At Insändaren emedlertid med förestående uppsatts har för afsigt att försvara härvarande Posis är liba påtagligt, som försöket opåkalladt, da iche Polisen utan Polismåastaren varit utsatt för det anfall, som framkallat ifrågavarande svaromål. Insinuationen, att vi appellerat till den råa styrkan, fortjenar intet afseende, di Red. af denna Tidning, under de 40 år som bladet utsifvits, alltid uppträdt sisom beifrare af bordningar och väld, utan afseende till person, säledes återfaller den på Insändaren ; ty enhvar, som med uppmärksambet läst vårt hlander mot Tolismästaren i tidningen för den 46:de, skall sinna, alt vi endast velat antyda, att eu utomordentlig tilldragelse fordras fer att bringa Hr Jazmannen till kraft och verksamhet i utöfningen af sin tjenst s som Polismästare. Inom den lägre polisen slnnes åtskilliga duglige personer, hvilka sköta sine befattningar med utmärkt skicklighet och drift, och sedan Polissiskalen, Advocatfiskal Roberg försattes ur sjenstutöfning har en helt annan tackt uppstått inom Polis-betjeningen, som af gammalt serna sc hiskals-embetet i Advocat-liskal Greiffes, en af dem högaktad och älskad förmans, hinder; men att Lagman Ekström, hvilken vi högabta såsom en rättvis och hederlig man, icke passar på sin plats, såsom Polismästare, derom är icke mer än en mening, churn många finnas, hyilka anse honom duglig, sesom Politie Borgmästare, i hvilket sistn. förmenande vi dock icke kunna instämma, ty dertill sordrades att han vid årenders föredragning på förhand toge noga kännedom om dem, hvilket icke alltid måtte hafya varit fallet, att döma af det sätt på hvilket muntliga framställningar, t. ex. vid tillfälle af entreprenad-auktioner och dylikt af honom bemötts eller besvarats... Att Herr Lagmannen, då Poliskammaren har 2:ne sessioner i veckan sällan öfvervarer mer än den ena, hvilket äfven påstås hafva händt de veckor, di Polisbammaren haft 5:ne, torde mer än tillräckligt bevisa, att ltit. E. icke är road af sin tjenstebefattning, att icke fälla ett skarpare omdöme, och om det är en hemlighet för Insändaren eller Tit. Ekström sjelf, att man ej mindre på var Börs, än samtalsvis emellan Magistratspersoner och Le lamöter af Borgerskapets Urr Åldste umgatts med förslaget, att icke afvakta de återstaende få är, inom hvilka Tit. E. blifver pensionsmessig, utan silva honom en vink om att sjelf begära afsked, dr man vore villig pensionera honom med full lön, si må det vara oss tillitet att derom underrälta. Dn i Genua sör falsk Karantänförklaring