Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1842, sida 1

Article Image
liga hade ömsesidigt för hvarandra anropat den himmelske Fadren om hjelp och beskydd och derpå efter ett ömt afsked åtskilts. mannen, lör att modigt gå sitt öde på Scharotten till mötes, Hustrun, för att anträda den langa tröttsamma återresan til det numera sorgupfyllda hemmet. Utmattad till kropp och själ försönk den lifdömde straxt derpå i en djup sönn. Namnet på denna man var Jason Creel, hans hemort, efter nvad han sjelf upgaf, Virginien. Han hade under en resa till sin hemort från Norden, blifvit han fångslad och dömd till döden för ett mord, som han skulle hafva begått på en resande. Denne, som innehade en icke obetydlig penningesumma, hade en tid utgjort hans ressälskap och, i ett värdshus icke langt från Redelifl, funnits med afskuren hals i kammaren, hvari de begge tillbragt natten, Creel hade oaflåtligt på det heligaste bedyrat sin oskyld; mordet matte hafva blifvit begånget under hans sömn, men onständigheterna vittnade mot honom. Han fördes derföre, oaktadt penningarne icke blifvit funna hos honom, till fängelset i Redeliff och blef der dömd till galgen, Den till hans afrättning bestämda dagen var nu för handen, Schavotten redan upprest, den nyfikra mängden från när och fjärran ditströmmad och fran alla hall skallade ropet; härat, härnt med Mördarem. Äntligen tillstundade elfte timmen på dagen, ett längre uppskof fick icke äga rum. Rättens tjenare inträdde i den dömdes fångelse, uppskakade honom ur bans sömn, förkunnade honom att tiden var inne och allt derute i ordning, och uppfordrade honom att följa dem, De togo fast i honom och ville utföra honom, då han i detsamma, liksom yrvaken, bestört kastade sina blickar mot himmeln. Ha, Ha, Drömmen! Orömmen! ropade han med en underbart gripande ton. Hvad för en dröm? frågade Sheriffen, hvars uppmärksamhet spändes genom den olyckliges sällsamma uppförande. — Jag drömde — ja, ja, så var det. — Jag drömde, att, under det Ni, Herr Sheriff, för mig på Schavotten upläste mir dödsdom, plötsligen en man, i grå öfverrock med hvit hatt och stort, grått skägg, framträngde ge

19 november 1842, sida 1

Thumbnail