Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1842, sida 1

Ben umderbara Drömmen, En tåt morgondimma hvilade ännu öfver spetsen af det berg, vid hvars fot den lilla amerikanska staden Redeliff var belägen. Redan voro alla vågar dit nppfyllde med hela den kringliggande nejdens befolkning. I Aylesbury, en grannstad, voro alla bodar stängde, Smedens slägga hvilade på städet, ingen vagn lat höra sig på dess gator, ja sjelfva värdshusdörren var tillstängd och nyckeln vandrade med sin ägare till den förstnämnda orten, som suart skulle blifva Theatern för en högst utomordentlig Scen. Allt efter som man nalkades den lila staden Redclifl. blef derföre menniskohvimlet allt tätare och tätare; mån, qvinnor, barn, hästar och hundar . allt trängdes om hvartannat i en brokig oreda. Deu lilla staden var redan öfverfylld. inBan solens stralar hunnit nedtränga till den djupa dalen, hvari den var anlaggd. I värd-hiuset rådde ett förfärligt sorl, på gatorna hälsade hvarandra gamla bekanta. som Gud vet på huru läng tid, icke råkats, hästar stampade, hundar skällde , qvinnor pladdrade, med ett ord, hvart man vände sina blickar, visade sig ett det gräsligaste virrvarr. Men häraf var det icke lätt att gissa hvad för en drifljäder hade satt hela denna massa i rörelse. — Innom murarne af det gamla, vid bergets fot belägna fängelset hade denna morgon en helt annan scen ägt rum, Der låg i en kall, fuktig, blott genom en enda liten öppning sparsamt upplyst fångelsehåla en olycklig, nedtyngd af sina böjor och afbidade sin sista stund. För några timmar sedan hade hans trogna hustru med deras enda barn, en liten flicka, ankommit från eu långt aflägsen ort, för att vid grafsens b:ädd ännu en gång sluta honom i sina armar och säga honom sitt sista farväl. De sjönko i hvarandras famn och nu uppsteg vid morgonsolens första strålar ur ået dystra fängelset till den Evige en lofsång,? så ljuf, så förtröstansfull, att Fangvaktaren knappt ville tro sina öron. Var detta en Mördares stämma? eller var det hans Hustrus eller dotters? — Den korta sammankomsten var slut. De olyck