Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1842, sida 2

npptylit hela värt hjerta har behof at att efterträ ls al en aunan passion, ty man måste döfva sinucna, förslöa tanken och själen. Julius hade blifvit spelare! Han förlorar stundom, förlorar mycket, och han kommer altid dyster och missnöjd, ty han älskade alldeles icke spelet. Hans mor lät gitva akt på barns steg och före ag, och med smärta ersor hon slutligen det som hon ansåg för en försk ä klig böjelse. Iutet ögonblick fanns mera att förlora, man måste afhugga det onda vid roten; man maste återföra Julius från denna aferund: man mäste gista bort honom. Redan länge hade hon märkt hans enträgenhet och uppmärksamhet för Sophie. och en ifrig önskan uppstod hos den goda modien att pryda sin boning med denna o-kuldens och kyskhetens blomma. Det var likstämmighet i bäda familjernerikedom och ställning i samhällets hon hade äfven damma smak för landtliga lifret och okonsilatle seder som sauriijen leanmandir; hvad konde hon önska mera? Hou förlorade icke ett ögonblick, och fann samma dag, då hennes son äter uppehöll sig i Marseille. begaf hon sig till Öfver-te Beaumanoir och, begärde Sophies hand at sin älskade Julius. Öfrersten och hans söner kände sig lycklige att se deras hopp gå i fullbordan, hvarom de redan begynt misströsta. Fru de Maisoncelle var utom sig af förtjusning, ty Sophie, glädjande sig öfver Grefve Grimaldis afresa och Julius? återkomst, för hvilken sednare bon i hemlighet utgjutit så mänga tarar, hade så oförställdt visat hur lycklig hon kände sig, då Fru de Maisoncelle framställde sin önskan; hon trodde att modren endast tolkade sin sons känslor. Bröllopet utsattes till veckan derpå, och den stackars Madren återkom till sitt hem alldeles förtjust öfver sitt lyckliga besök. Men, ack! ingen lycka är ju fullkomlig här i verlden. Fru de Maisoncelles ifver kom henne att glömma det vigtigaste. I stället för att afvakta ett gynnande ögonblick, dref hennes ubetänksamma glädje henne, att genast meddela sin son all den sällhet hon kände. Bedröfvad och vid ganska dåligt lynne, hemkom Julirs samma natt från Marseille .... Han hade förlorat mve