den fattige och den rike lemnade, i förra Piecen, föga och i den sednare — ingenting qvar för önskningen. Sällan har också någon ung Skådespelare hos oss fått uppbära så mycken och hjertlig hyllning, som Herr A.; men måtte han icke förgäta. att konstens thron, i samma mon med konstnärns växande förmåga, aflägsnar och höjer sig, och att de Store som fullt inrymma den äro fa. Det nödvändigaste för en med sann bag begafvad skådespelare är, att studera. Mamseli Asplund står i mera skuld hos Skaparen, än konsten ännu har kunnat fordra af henne: När det inre sköna kommer att göra ett med det yttre, kan skådespelerskan blifva färdig. Man bör, sluteligen, halla Herr Torslow iäkning för den utmärkta, hos oss ovanliga, ordning, som råder under representationerne, och för de på en gång kraftiga och humana åtgärder, som blifvit vidtagne, hvarigenom bullret, synnerligast Söndags-aftnarne, betydligt förminskats.