tele, jag har blott en kort tid varit hör på detta fartyg, som jag med första lägenhet åter vill lemna, svarade Girold och skyndade sig sin väg. Nu hörde vi de larmande tillredelserna till striden. Kanoner laddades och dolda skotigluggar öppnades. Då Capitainen såg, att det var omejligt fly undan, beslöt han afbida striden, sedan han först satt sitt fartyg i lårsvarstkillständ. onappt hade vi börjat fatta hopp förrän vi äter uppfyldes med oro och förtvifftan, då Capitainen med sina Officerare och Mafroser gick ned i hajutan öfver oss, derifrån vi kunde höra, huru ban i hemlighet lit dem aflägga en högtudligz Ed, att de skulle hugga hål i skeppet i händelse fienden skulle segra eller äntra, så att fartyget med egen och den fientliga besättningen skulle försänkas i en gemensam graf. Kutterns nederlag eller seger beredde i lika hänseende vir undergång. wu sall ingen enda ljusstråle mer genom springorna på luckan, och att dömma efter de ynader, som släpades öfver oss, ansäg jag det var sönderhackadt bly eller kanonkulor, hvarmed man betäckt ingången till vårt fängelse. Suledes var det omöjligt att under krigets buller visa oss eller upphöja vår röst i fall vära bundsförvanter skulle segra, för att hindra dem alt midt under sin seger gå förlorade. Ehuru vi af var förtviflade besättning voro dömda till döden, antingen Kuttern segrade eller ci, så fig likväl i Capiltainens tvisvel om en lycklia utgång något, som förrådde en feghet, som ingaf mig hopp. Dessutom hade tillredelserna till striden ensamt något vederqvickande för mina öron; och som de öfverröstade allt annat buller, drog jag fram Margarethe från sin zomma bakom säckarne till ett rymligare ställe. Jag viftade med min näsduk frisk luft på hen