Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1842, sida 1

Si oÖT(MFC-SHKCPDPCt. (Fraomenter ur en Engelsk Osficiers Antekningar) (Forts. fråu N:o 151). Den som någon gång, till ock med om det vore i en stjernklar natt, sett sitt ljus utsläckt, han vet, att han för gonblicket beslåis med en fullkomlig blindhet vid den hastiga öfsvergången från en större till en ringare grad af ljus. På så sätt later förklara sig hur vår gömma låg fördold för Röfvare-Car pitainens ögon. Men hvad oss beträffar, då vi sågo honom komma rakt emot oss, var delta ersarenhetsrön ej så has igt begripligt. Man kan lätt föreställa sig min rysliga sinnesspänning i detta ögonblick. Capitainen ställde genast säckarne upp izen, tryckte dem med kraft mot bjelkarne, vid kvilka vi stodo, svärjande på Girold, som så illa uppställt dem. Redan voro vi åter bebErafna bakom vär mörka vall då en ny fara väntade oss. Girold kom ned i Kajutan. Ett ovilkorligt ehuru halfquäft skrik undfoll honom vid anblicken af den öppnade luckan. Han sprang ned i kållarn, och då han der sick se Capitainen, tycktes det forskande ögat på hans dödsbleka ansig ste fråga om hans undergång var besluten. Jag har sett här ert sköna arbete Monsieur sade Capitainen, pekande på de oordentligt liggande s säckarne. Genom öppningen mellan tvenne säckar, kunde jag se Girolds förtviflade utseende. betta var ett förfärligt ögonblick, ty just då vi undkommit vår fiende, hölt vi på att förrådas af en vän. Girold, hackande tänderna al förskräckelse, framstammade en mängd fransyskt galanteri, tilläggande att Grefvinnan är en förnäm dam et PFautre Monsieur en gammal bek kant. Nå än sen då, svarade Röfvare-Capitainen, tror han för det han skurit halsen af packet,