—:äk 2 — Iricite oss tätt intill tråädittarne i var göm-J ma, oci drogo sickarne framför oss. Capitaitainen trefvade omkring med händerna i ruminet, ön stickande dem bakom, ån under sickarne. Nu räckte han sin hand in emellan säckarne, som dolde oss, toe tag i Grervinnans Hider, han stötte nästan emot henne och började nappa ån längre framför sig, då i hast ans hand stötte mot det skrinet han sökte. ilan lutade sig ned för att upptaga det, och, da han dervid släppte Margarethes hlädnine, sat jag fram i dess ställe ett stycke af den zamia h sdunen. Smart fattade tan uti den, drout den och kastade sedan bort den. Men härizenom rikade sickarne kom na ur silt fasta lage ocn di skeppet just i detsamma fick en hasiiz stöt, så lig hastiat vår skyddsmur omkullkastad på gollvet, och vi stodo midt emot ros:arn utan att hafva minsta värn framför oss. Nu syntes allt forloradt. och jag stälde mic