Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1842, sida 2

— Höjeste Ret i Norge har nyligen af en t. ist, rörande fahdlandet med land-äzäc: till Norge införda svenska produkter, hyillen lemnar ett ganska viztist prejudikat. C(enom lagen af d. 4 Aug. 1827 om Nores och Sveri-es omsesi iga handel är nemligen bestämdt, att, med undantas af vissa speciicerade Artiklar, de i Svcrige eller Norse pro lucerade eller tillverhade varor, som landvägen från ena rihet till anira införas, skola vara tulllsria. Man har i Norge beständigt ifrigasatt, huruvida ce, i kraft af denna Ir, landsvägen från Sverge dit förde varor Yehalla sin tulliria ezenskap, dede vidare fersamlas sjöle tes till annan ort i Noree, och no:ssa sinanssepartementet har följt den erund-atsen, att tullfrikeetn i såsåana sall för lorals. En handlande Gron i Levaner, som derifrin sj ledes försindt svenskt, öfver tand ull Norge in ommct. jern och bifit lad derför betala tull, bar. setan detta aliggande blilvit oaf norska finansdepartementet sast:stalit. indragit salen uider I! jeste Ret, som af-jort den si alt inans sejartementet blifvit alardt att a Tull eakets vömar terstalla den af Grön erlagda eull, och ait ritteginsskostna ierne borde qvittas Det al Gron sforsån la jern hade afgitt till en ort inom det tulldistrilt, till hvilket det från Sverge ankam:nit, och man kan s ledes motse nya tvister vn huru ida det gina prejndisatet ma lampas til den hudelse, att varan fårsåndes utom distrihtet: men det är vål icke sannolitt, alt Höjeste Fet, i fall den vidare anlitas, shall 11 lgifea en Sulan distinttion. blott framfor Margaretke för att med mitt bröst lemna henne mitt svaga och sista försvar. R fvare-Capitainen steg fram i ljuset för att räcka upp skrinet cenom öppningen. Nu föllo den uppgtende solens stralar genom kajusanstern in i var hela. Daesljuset tri Ålal ie just var bödels oblida förhirdade draz och gafvo at hans i sig sjelf märka ansiutsfirz ett si 1 dfammise: utseende, att han omaisven af det öfriga mörkret, liknade den onde anden uppstigande ur de fördömdas boninz och hvars anletsårag ännu bär aterskenet af hiclsvetes ligor. Men detta dagsljus, som visadle oss honom i denna afgrundslika skepnad, var var röddninz. Med en svordom vände siz Capitainen om för att uppställa de nedfallna säckarne. (Forts. e. a. 6.