Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1842, sida 2

släpp mig genast in. Jag öppnade. Giro. steg in och stängle igen dörren efter si:. Me sig hade han fyra rep med deri fästade tung stenar, och lika si många säckar. vid åsynei häraf, sallo fruntimmren afsvimmade till gollvet I en hast rullade Girold tillsammans golfmattan tog upp den vanligen på alla fartyg befintlig såkallade Källareluckan. Ned, Ned, sade ha till mig. Jag hoppade genast ned och emotto Grefvinnan, som han kastade i mina armar Derefter sträkte jag upp händerna för att äfver mottaga vara två följeslagerskor, men lucka tillslöts hastigt, tillreglades och hetäcktes sedar med mattan. Nu repade Girold, hör bit, Jack Jack I (Straxt derpå hördes något tungt falla i sjön) Se så, nu är det beställt med dem två kom och hjelp mig med de begge andra! Mort de ma vie! Den förbannade karlen, da ja: stack honom in i. säcken, hade han så när bru tit den arm i sönder på mig. Tunga steg hör des nu på kajutgolfvet; kort derpå ett qväf skrik, som öfveraick snart i ett hastigt rosslan de; två ganger föll något tungt plaskande i vatt net, hvarpå följde det porlande ljud, som höre då något sjunker i vattnet. — — — Vi vist således att våra löljeslagerskors öde var algjordt Tazg fram det långa bordet, ropade efter el stund en grof röst. I natt skola vi ha et herrligt kalas igen. Hvar är Girold? Ilan ha ju gålt upp sedan han gjordt af med Grefvin nan och det andra packet. — Nu hördes Gi rold komma till baka. Jungmans rop, sad han, alla man på däck, låt mattan ligga. Jas måste ned i källaren för att gifva ut den mjö till den Pudding. De öfriga gingo sin väg oci