Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1842, sida 1

sått er här bredvid mis, min vän: ack! IIVilken osorzänalis tillvarelse vå niar oss icke i ett annat lil. I elt ögonblick sedant Som detta, kbhuna vi nedvändisheten af en säkrare vistelseort, än detta arma lifvet här lemnar oss! Mararethas Bibel l:g framför henne, uppslagen vid Chuisti lidandes historia, bvarpå hon satte sitt hopp. — Iien haliade till sig sina kammarjungsrur: vi liste och bato alla tilisammans. Dessa siirkar voro systrar, hvars andakt, om den icke var lika sublime och ångerfull, var den mminsltone lika upprigtig. Bleka och gratande sutto de omfamnande hvarandra. ÄUm hknapp frukost tillbars oss tidigt på morgonen, Och serverades med en ouppmärksamhet, som ejorde ett betydelsefullt albratt mot den ölverdrilna attention, man förut visat oss. Ått ingen vidare maltid följde under det öfriga af dagen lemnade oss det försarliga beviset, att Sjöröfvaren höll all ceremonie onytlig med sina redan till döden dömda passagerare. Med en ömhetstull och uppskrämd sarhaga quarholl mig Margaretha hos sis, så all jag knappt kunde fi lomna henne på nägra ögonblick; likväl ansag jag mig skyldig att underrätta mig om icke någon möjlighet visade siz till vår räddning, eller om ej Girold kunde bistå oss. hHmot quällen gick jaz upp på däcket, men ingen enda seglare syntes (till. Jag försökte få tala med Girold, men han tycktes med flit undvika mig. Capitainen befann sig också på däcket, som hvimlade af matroser. En gång mötte mina blickar Girolds, då han som hastigast gick förbi mig för alt biträda vid ett segels upphisning. Ha såg på miz med en orörlig, och betydelsesuh