Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1842, sida 2

iust i dagbrEchninaen och lvatta era moln för duinklade den tununel, hvars prakt ing for un ara tinnnar sedan ined beundran pngell. fa. de medså liaude sveppea och vår Con men alit var försvunnet. Vi syntes var: ensumna på den mörsbla vagen. na hörde ja; en röst sica t, bruten Engelska: Sacredie Da jag hissa uf p del toppsegel, slockna ma pi pero — NIST tänd) henne då vid (äennpasslamianp, svarade en annan Sjöman. viel för at blia vid rYn pendu af monsivur le Capiiaine för alt tända eld på det skepp. Jag kan icke tänka uton ma Ålonsieur i dan lilla ka har alifhå iot pa tänd för sin scuittre. ij smyga in doucemenxt tän dessa orden krop han ir kommer det sia min Vin? a jag honom på ärunsysäa, att vi förlora ola Convojn ur siute? vot er (abilain det? Give (ind, svarade Girold på sitt modersmål sett er före! Ni tror kanhända, att ja: It hvad ag har att tacka er för Men nu är det försent.? llärvid sa stora förvaniog helt rädd och för an pekade bort åt horizonten, vic kant ännu ett segel syntes, Kr lilande knall kom till oss öfver vattnet sår Cher vast ru Det är den knaelske Fregatten, som skiuter a oss, för att antyda oss, alt vi böra laga en. an nan kosn och hälla oss under Convojen; mer var Capitain tänker ej tyda den signalen oc! snart vi förlorat det der seglet ur sigle, ä trlorad. Frör Guds skuld, utropar jag för iror pi alt det fientliga skeppet å 2 Na tödde Girold tat in till mia