Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1842, sida 2

Pörst oci bör vari I va våra förhöllande (ill fråmst, var den i n dt on annans Maka; torde hennes för mögenhet och sg kika mitt sriari en anstiryh. hing af egennylta, hvilket sjelf vara oförtjcut, men hvars möjliga fornodu krånkte mig in i själen. viste med mi; betrakta bin En afton sedan vi mod hroran den med ingen annan färg fu vi ä somm. rk 18 i de södt en Litt ojpläktade vind. min observalion, den in men som fann ingen mitt hierta. Då jag gick till kojs i min hytt, trodde ja; mig bhiifva varse bland besältnin: en en Franse vid namn Girold Jacquemain, som jag ej fr in nu observerat. Under mitt vistande vivm lands, bade jag en gång haft tillfalle göra henom en viglig tjenst, och han, churn en or och ohvfsad sjögast, svor mig da en evig tack san:bet. Likväl måste han nu icke seit elly haft lust att igenkänna sin välgörare; ty likson med afsigt, smög han sig in blund sina kam rater för att der dölja sig. En del af natten sof jag mycket tungt. Vi uppvaknandet vräktes hästigt vagorna mot skon Pet, grosva sjömäns röster skreko till hvarandr: blisten pep och hven genom segojn och inuver ket; värt skepp flög fram med pilens hasiiahe pådrifvet af en häftig nästan stormlik blust. Ja tittade ut genom lusthalen på sidun om nan kylt S enen hade förunderligt förändrat sia. )et va