FCZi DeUTe-SKkKeppetf. (Fraqmenter ur en Engelsk Ossiciers ntekningar) Före min afresa till Ostindien förlosvades jag i England med Miss Margarethe Cameron, dolter till en gammal Skottsk Officier. I den glada förhoppning att om några år återkomma för alt med äktenskapets ljusva band knyta en lycklig förening, lemnade jag England och anlände utan nagra vidriga händelser till Ostindien. Då jag här tillbringat några månader i en trägen tjenstgöring, ofverraskades jag från Europa af den soreliga underrättelsen om Miss Canterons död. Ingen föormar beskrifva de smärtsamma känslor jag erfor vid denna nyhet. Dock tiden, Som läker de flesta sår, helade äfven mina, ehuru jag alldrig hunde glomma Miss Cameron. Efter förloppet af nägra år, gifte jag miz med ew Engelskt fruntimmer i Ostindien; men en elakartad feber beröfvade mig äfven henne jemte tvenne barn. Jag tjente mig sedan upp till Öfverste och några år derefter, reste jag från Asien i afsigt att ätervända ill fosterlandet. Jag var nu 56 år gammal, nedböjd af bekymmer och melankoli. Jag begaf mig till en hamn i Levanten och gick här om bord på ett fartyg destineradt till Malta,. dit jag lyckligen ankom. Vid den tiden hollos alla sjöfarande på Medelbafvet i en beständig fruktan för de Sjöröfvare, som förde det berycktade Fientliga Skeppet. Detta beskress som ett väldigt Skepp bemannadt med en förtvillad besättning, hvars roslystnad AA san för faran, hyars grym