gill med förlust, samt att dess styrelse, genol anticipation på framdeles inkomst och eltersät ning af utbetalningarna, slipat sig fram i län tid. Men om denna obel antsaap skulle kunn anses möjlig, da man vet, huru riksständens mit sta öfverläegningar och enskilta medlemmars yi tranden städse utgjort de lissi aste föremålen fö söngkammar-rapporterna, och att den ena dire! tören i esenskap al enskild redovisare inför ki nungen har nstan dagligt tillträde till hans per Son, Samt att sannolilt direktörslönen ingar, ic ke så obetydligt, i beräkningen af de länevilha som åt denne eljest. skulle bestås af Konungen enskilla kassa, så visar sig deremot nåvot änn mörkvärdisare i försöket att vanstälda förhllan det med det stora anslaget af 56,000 Rdr årti gen, som Theatern uppbär ifrån 4:sta IHufvud titeln, för IIofhallningen, såsom vore detta or kenungens eget anslag och ej af Slatsmedel Detla är i sanning allt för oförtäckt, då en hva vet, atl ökningen i konungens apanage är 182: just medgafs al Rikets Ständer, för att derme betäcka utgifter, sem Riks-Marskalken uppeilvit s Som utgaende ifran nämnde Titel, men såson tillika varande af den beskaffenhet, att de m fordrade större bidrag ifrån Konungens personellHofhollninssstat än förut: och s ledes hade miv. skal tills: ngen för denna. Det var med anledninderaf, och i denna uppgitt, om jas ej missminner mig, upptogs Hof-kapellet och Thealern, för mera än 36.000 Rdr, som Rikets Ständer då anslogo 406.600 Rdr mera om aret till kongl. Ilos och Stall-Staterna. Om nu Gustaf Ul och IV läto anslazet åt Theatern utbetalas utur Slats-kontoret, så var det en följd deraf, att bela deras hofhållning på det viset bestreds, att kostnaderna dertill utbetaltes, på anvisninzar, af Stats-Kontoret; och först I 809 infördes bruket, att bestämma på s:sta Hafvudtiteln kont. Hofhållningen till viss summa Det är saledes aldeles ej annat än Statsmede!, som kopungen nu anvisat åt theatern, och jag tror, att da man räknar att Kof-Kapellet lOommit in på ibeaterstaten, har theatern säkert I och för sin del, mindre än förr. I alla fall är det säkert: att med undantag möjlizen af en och ansan eafva vid gallaspektaller, o. s. v mindre och ej mer utgatt. än hvad som uppgafs af Riksmarskalken 4823 sasom för Theatern och kapellet behöfligt. Ännu märhvärdigare, om möjlict, är sättet hsarpa nu theaterns framtid skall bestänunas, enlist den Konel. Skrivelsen. PEN komidte, utgjord af två personer, nu till allt anvåndbara: Presidenten Westerstr.nd och t. f. Gsverslathallaren Grelse Levenhaupt. som skall ranska gilli-;heten af de å tlicater hassan väckta fördringsanspråk: skall den väl för andla sig i en domstol? skall den afgra dessa anspråk? hafva vi åter homissianer. i stallet fer domstolar? och som shall upptara ett Lin på 50,600 Rdr B:co för at hetäcka theaterns brist, samt dermed Poiördröj-T li-en gedtgera fordringsezarne: alltså en ej hlott granskande, utan administrerande komitic: en formyndarevård för Theater-Styrelsen. ochs till sakerhet fer detta lån, anvisas de 56,000 Rar Beo, som thealern ärligen har att uppbära af Å:s:a Pulvudtiteln, således för Theatern, under skuldbetalningen, så mycket mindre, som rånteoch hapital-asbetainineen affkEenet: blir s ledes i ännu sämre ställning änh förut; och skall dock likväl fortgå. j livem skall då en gäng betala all den öf! rina skulden, hvari denna inrättning sig beinner, och som man af Riksrätts-kanalinearne sett vara ganska betydlig? Jo! sörmodligen är det dersere, som man i det mårkvärdiga reÅScriptet föner skymten af en plan, att göra kongl. Icatern till en NationalTheater. Nationen shall få den med kela sin konel. skuld, mod Ilrr Backman och Forssberg sill Slyresmän och lirr Westerstrand och Levenkaupt till fermyndare. I sanning en riglig nalionakbelöling! Och det royala bruket sedan, som nu utförts, att då något skall söras, nu för tiden, ifrn Sultans sida, blott utses en eller två Pasci ar af vist antal hästsvansar: t. ex.: en Landshildinge i landsorten, eller en President och en Stathällare i hufvudstaden, som sjelfve h åre alt utse sina bisittare eller rättare arbets. bin, och sätla dem i rörelse, under derasss! sransars shkugga. Det är visst och sannt, att vera former utbilda sig, i all väg till likhet med — icle en gång ryska moderlandet — utan med de ryska lydrikenas i söderoch i öster; — sårmodligen för att ej göra vestern nedtryckt af Garernas oillande. Om Mndag lärer den nya Theatern som 1 — — fe — — —