(Intages på begäran). Lilla WILHELMINA EWERT. el Mitt oskuldsfulla, englarena Äsinne och ömma blickar åter blommor knöto i tresna hemmet, der nyss tårar flöto för det att Robert mer ej fanns dermne. Men lifvet vexlar mellan hopp och minne: snart ödets tärnor ock min död beslöto och späda blomman ifrån stengeln bröto — och hem på jorden begge vi ej finne. Men Herran tog oss upp i Kärleks armar och gaf ät färglös kind Sin Gudallamma, och englar kysste bort de tärars floder. Nu är vår önskan blott, att Gud förbarmar, med tröst och lugn, Sig öfver älskad Mamma och Fider och vär lilla äldre broder! I — — —