Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1842, sida 1

sjelf. — Men den hufvudsakliga, praktiska delen, beträffar dessa Ådelns segerrika tillvällanden snisiska usurpationer, hvarigenom den så mycket hotar, och daglicen mer och mer undergräfver folkens väl. — Ja det synes mig som om Adeln sjelf ej trodde på sine egne pretentioner, utan ondlast begagnade dessa! såsom lockmat för borgerlig polemik, att dermed sysselsätta och emelleriid asleda allmänna uppmärksamheten från hufvudsaken. — Henna består ej i Adelns Institutioner såsom sådan, ej i bestämda privilegier, ej i dagsverkshandtjenstoch andra rättigheter, samt allehanda brukliga realbefrielser, men den består egentligen i det osynliga förbundet af alla dem, som hafva att uppvisa så och så många Anor, och som stillatigande gjort den öfverenskommelsen, att bemäktiga sig all styrande makt af Staterne, i det de, gemensamt tillbakaträngande de borgerlige roturiererne nästan uteslutande tillrycka sig alla högre militärsposter, och utan undantag alla ambassad-embeten Åc:a. — På så säti kunna de hålla Folken i respekt genom sine Logoknektar och tvinga dem genom diplomatiska trollkonster att säkta mot hvarandra, när de vilja afskaka sig aristokratiens sjetirar, eller för detta ändamål vilja förena sig fraterniserande. Sedan Franska Revolutionens början står sålunda Adeln på krigssot mot folken och kämpar, öppet eller i smyg, mol Frihetens och Jemnlikhetens principer och dess representanter — Fransoserne. — Engelska Adeln, som genom privilegier och rikedomar var den mäktigaste, blef Banerförare för Europeiska Åristokratien och John Bull betalade denna hederspast med sina bästa guincer och segrade sig bankrutt. — Under sfredstiden ombesörjde Osterrike Adelns intressen — — — — och Folken sjelfve blefvo, liksom den olycklige anföraren, hållue i strängt förvar, hela Europa blef ett SA Helena, och — — — var dess Hudson Lowe. — Men blott på revolutionens dödliga kropp kunde inan hämnas, blott denna menniskoblifna (menchgewordene) revolution, som med stöflar och sporrar och nedsålad af slagtsältblod steg i brudsäng till en stolt Kejsardotter — — — blott denna revolution kunde man låla dö utaf en magkräfta; revolutionens anda endast är ododlig, och hvilar ej under tärpilarne pa Longwood. och i den stora barnsängen af Juli månads slut, blef revolutionen pånyttfödd, ej såsom enskijät menniska, utan såsom helt Folk, och i detta folkblifvande er hon åt fångvaktaren, som af förskräckelse släpper hyckelknippan ur händerne. — Hvilken förlägenhet för Adeln? Den har visserligen under fredstiden något hämtat sig från sina många ansträngningar, — dock fattas det densamma ännu tillräckliga krafter till en ny strid. — John Bull kan nu, l mindre än förr, bjuda fienden spetsen, ty han är aldramest uttröttad, och genom den oupphörliga ministervexelsebern känner han sig matt i alla leder, och man har föreskrifvit honom en radikal kur, ja kanske ock en svältkur och det infugerade Irland skall amputeras på honom. — Österrike känner sig äfveuledes ej vara heroiskt stämdt, att spela Ådelns Agamemnon mot Frankrike — — — Men i Frankrike lagar frihetens sol mer och mer strålande och uppvärmer med sitt ljus hela verlden! den sprider sig dagligen vidare, denna Ide af en ny Borgarkonung, utan hofetikett, utan ädlingar, utan kurtisörer, utan kopplare, utan diamant-drickspengar — och annan herrlighet — — — Sållsamma omvandling! I denna nöd vänder sig Ådeln till den Staten, som den på sednare tiden ansett och hatat som sin värste fiende, den vänder sig till Ryssland. — Ben store Czaren, som ännu helt nyligen var de liberales gonfaloniere, i det han på det fiendtligaste var sinnad mot den feodalistiska Årisiokratien, och syntes vara ivungen alt med det snaraste strida mot densamma, just denne Czar blir vald till Banersörare af just denna Aristokrati, och blir nödsakad att vara dess kämpe. — Ty hvilar ock den Ryska Staten på den antifcodalistiska Principen af alla borgarnes jemnlikhet, ät hvilka ej börden, men det förvärfvade embetet meddelar rang, så är likväl, å andra sidan, den absoluta Crarmaktan oförenlig med Ideen af en konstitutionel frihet, hvilken kan skydda