Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1842, sida 1

Heiunarieh Heines RKahhljors iber den Adel in Briesen an den Grafen M. von Moltke, Köngl. Dim. Kammerherr Åcet. 1851. (Öfversältning.) (Forts. o. sl. f. N:r 425). Lika å haltande är en iemförelse som Grefve Moltke gör i samma ämne. — För att visa hans sätt genom ett exempel, vill jag här nedskrifva hans egna ord: Försöket att upphälva Adeln, uti hvilken den flyktiga aktningen för en varaktig gestalt förkroppsiigar sig, skulle isolera menniskan, skulle lyfta henne till en osäker höjd, hvilken det fattas de nödige föreningsmedel med den underordnade mängden, skulle omgisva henne med verktyg af hennes egenmäktighet, hvarigenom, som detta så ofta visat sig i Orienten, Herrskarens existens råkar i en farlig belägenhet. — Burke kallar Ådeln det Chorintiska Capitelel af välorganiserade Stater, och att häruti ej är att soka blott en allegori, derföre borgar denne utomordentiige mans sublima snille, hvars hela lir var egnadt at en sornustig Frihet. — Genom samma exempel kunde bevisas, huru den ädle gresven blifver förd bakom ljuset genom halfkunskaper. — Burke nemligen tillkommer på intet vis det loford, hvilket han honom, ty det fattas honom denna consistency, dygd. — Burke ägde blott rhetoriska talenter hvarmed han, under sednare hälften af sitt lif, bekämgrefve MO ger pade de Uberala grundsatser, hvilka han, under första hälften deraf, hade hyllat. — Om han, genom om Sheridans liberala triumpher i detta ombyte af grundsatser, ville tillkämpa sig de storas gunst, St Stephan bestämde honom, att, genom desict eller afund, såsom dess motpart förfikta medeltiden, hvilken erbjöd ett mera gifvande fält för romantiska skildrin en skurk eller en narr, vet jag ej. — Ålen jag tror, alt det alltid är misstänkt om man ändrar sine åsigter till förmån för den regerande makten, och att man då alltid är en dålig borgersman (Gewährsmann). — En man, hvilken ej är i denna belägenhet, sade en gäng: De adlige äro ej thronens pelare, men dess Karyatider. — Jag tror denna liknelse är riktigare, än den af en Chorintisk pelares Capitel. — För öfrigt vilja vi afvisa denna sednare liknelse så nars kunde några välkända Capitalister få det capitala infallet 2 all upphöja sig i Ådelns ställe, till Statspelarnes Chorintiska Capitel. — Dock jag berörer här en punkt, hvilken först uti en sednare skrift skall blifva belyst; den hufvudsakliga, praktiska delen af den tvistiga frågan om Adeln, må då på samma gång blifva afhandlad. — Ty, som jag redan förut nämndt, befattar sig närvarande skrift endast med grundsatser, den .IA SR ——— HH HN VV tr hvilken Engelsmännen anse vara en statsmans första . gar och oratoriska bilder, om han var så mycket som möjligt, ty anÄ bestrider rättsanspråk, och visar biott hurusom Adeln är i motsägelse med förnuftet, tiden och !