Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1842, sida 2

— oo ob — D Fran Åed:s Korrespondent. I Stockholm d. 48 Oct. Redan för länare istid sedan omnämndes, att II. M. khonungen icske åsvereifvit sin santa plan, att genom en efHerhand skeende, tvungen, myntförbättring söka bringa bancosedlarnes värde till pari med Spe cies, och att denna fixa idte, som legat till grund för det svårt besegrade motståndet till realisastionen, den förvillande och onödigt kostsammmyntningen af ett Speciemynt, efter annat råknevärde än det gånsbara sedelmyntet, samt at Sskillige andra stridige asigter med Rikets Ständers beslut, syntes ämnad att ännu en gån. framträda i oslentlig handling. Det har sedan Jallt allmännare omtalats, att en flyaskrift skulle linnas, hvari dyliha sinanciella funder äro framsställda; men som denna blott circulerade i tysthet ibland de intimt devuerade, ansåg man Iden föga värd uppmärksamhet. Nagon större sviat fick den lihvål, genom uppeilter i en utlan Sk filning, som brukar hafva temligen ofsiciella underrättelser fran Sverzes hof, och hvari del vitrades, alt fraga vore, att vid nästkommande riksdaz afzifva förslag i samma anda, som flygskriften uttalat. Också meddelar i dag Slock holmstidningarne utdrag utur denna skrift Toch losva ännu slera. Ått dömma af denna nya finans-spezel synes det lihval vara otänkbart att dylika projekHer hunna fr en kontrasignation under en proposition till Ri-ets Ständer; och det lönar salunda ej mödan att uppenalla sig vidare dermed. Det är ex ny, ingalunda förbättrad upplava, af de måga sinansprojekler, som vandrat somkring i handskrilt, nästan vid hvarje riksdag salllsedan 4815. Viatigare torde det deremot vara, att på visst hall en si envis benägenhet visar siz, alt redan under loppet af nästa ar sa Rikets-Ständer lillsamman. bet är väl omöjliat, under närvaran e stillning, att pr förhand äafgara om frugterna af en sidan Urtima riksdag kunna blifva goda eller skadliga: emedan sadant beror af sörhallamden, som hvarken regerinzen eller ssolkels män, i detta ogonblick kunna disponera; men säkert är, att vederbörande, om verkligen allvar bli er af detta hugskolt, endast taga till slörevänning den si kallade penninebristen, hvilken alltid lätt färblandas med kredit våsendets, ekonomiska lnasliftningens och beskattninsens brister, och att sanna orsaken är, att de Jvänta sig nagot stöd af den sorglashet, hyartill nationen synes göra sig skyldig för reformerna soch den reaktion, som de sjelfva, churu som Idet synes ntan alla säkrare anledningar, tro sishasfva framkallat inom borgare-stamlet Det sinnes lihvål ett skäl till att redan 4843 göra riksIdag; det vore, om Konungen skulle vilja vara Jbengen alt inga på det hvilande sörslaget a: Riksdagar hvart tredje ar. Men huru mychel Jallvar dermed kan vara, få vi nog se. Ut emellertid med närvarande ministere Reseringen skulle hunna möta Rikets Ständer, och safgifva någon antaclig plan för en riksdag, nag ra sutarbetade förslag i de ämnen som ligga nationen mest om hjertat, eller ens till antaglige insterimistiske alsärder under det att de vigligare Jaeformerna ajourneras. sadant är helt och hallet sotänkbart. En för tidi: riksdag, skulle således sendast och allenast vara sramhallall af hoppet, Jatt afvända det besvärliga och måhända betänkliga ui, att sjelf behöfva vägra sanetion till en, efter Norskt mönster, omarbetad national-representation: en ställning hvari man ej befarar komma, om helt plötsligt Rikets Ständer skola sammanträda, innan tiden litet hunnit utbilda Imeningarne härom. Men ait en såädan orsak till lurtima riksdag ieke kan antagas giltig i allTmän na tänkesättet, är lätt att inse; och man Ivet huru lätt en brytning i detta framkallar helt andra verkningar än hofintrigerna kunna genomskåda, och att oftast det man åsyftar jemt Iderigenom alldeles går förloradt. Sknlle man således tilltro den närvarande relgeringen den minsta förmåga att bedöma för