Article Image
— — —————7———— af hvarje svärmare, som bedrog sig sjelf, och af hvarje intrigant, som besoldades af Pitt, kunde blifva förledde till de mest utsväfvande gerningar. . Tryckfrihetens välsignelse är ju den alt den beröfvar detta demagogens oförfirade språk hvarje nyhetens retelse, det pasionerade ordet neutraliserar sig, genom en lika så passionerad motsägelse, och den qväfver redan vid födelsen de lögnaktiga ryckten, hvilka, utsådde af händelsen eller ondskan, förborgadt uppväxa så dödligt fräckt, likt giftplantor somendast frodas i åldriga Siotts-eller Klosterruiner, men eläån. digt och jemmerligen förtorkas i det rena solljuset. — Visserligen är tryckfrihetens rena solljus lika fatall för slasven hvilken i mörkret emottager de aldranådigaste käppslängar, som för Despoten hvilken ej gerna ser egen maktlöshet och svaghet belyst. — Det är sannt, att för dylika personer är tryckfriheten ganska oangenäm, men det är ej heller mindre sant, att Censuren, i det den en tid bortåt gynnar Despolismen, slutligen ändå störtar denna, jemte Despoten; att der, hvarest tankeguillotinen rasat, äfven mennisko Censuren snart blir införd, att samina slaf som afrältar tankarne, något sednare, med samma kallblodighet ulstryker — — — sin egen herre, ur Lifvets bok. Ack ! dessa tankebödlar göra oss sjelfve till Förbrytare, och den skriftställare, som likt en barnsängshustru, under arbetet är betänkligt upprörd, begår i detta tillstånd ofta ett tankebarnamord, endast af vansinnig ångest för Censorns bodelsovärd. Jag sjelf qväfver i detta ögonblick några nyfödda, oskyldiga betraktelser öfver det tålamod och det själslugn, hvarmed mina kära Landsmän redan sedan så många år fördraga en tankemordlag, hvilken Polignac endast behöfde att promulgera i Frankrike för alt frambringa en revolution. — Jag talar om de beryktade ordonnancer af hvilka den betänkligaste förordnade en sträng Censur af Dagbladen, och uppfylide alla ädla hjertan i Paris med fasa. — — Till vapen grepo då de fredligaste borgare, man barrikaderade gatorne, man såktade, man stormade, kanonerne dundrade, stormklockorne tjöta, blynäktergalarne sjöngo, den döda örnens ungar, polytechniska skolan, flaxade ur sitt bo med blixtrar i sina klor, åldriga frihets pelikaner störtade sig på bayonetterne och närde med sitt blod de ungas enthusiasm, till häst steg Lafayette, den, makalöse, hvars like naturen ej för andra gången skulle kunna skapa, och hvilken hon derföre på sitt ekonomiska vis, söker att begagna för tvenne verldar och för tvenne århundraden, och efter trenne hjeltemodiga dagar låg slafveriet krossadt, med dess blodiga bödlar och dess hvita liljor, — och den hellga trefärgada fanan, omstrålad af segerns gloria, svajar högt från kyrktornet af Notre Dame? — Der skedde ej några rysligheter, der sanns ej något öfverdådigt mördande, der upprestes ej någon aldra christligaste guillotine, der bedrefs ej något rysligt ekämt, såsom till ex. då man likt standarer bar framför sig, Herrar Deshuttes och Varicourts blodiga bufvuden och stannade uti Sevris, för att der låta dem rentvättas och prydligt friseras af en Citoyen peruquier. — Nej, sedan den tiden ryslig i åminnelse hade den Fransyska Pressen, gjordt folket i Paris, mera tillgängligt för bättre känslor och mindre blodiga griskheter; den hade rensat deras hjerlan från Ignorance och deri sätt Intelligence, och frukten af detta frö var den ädla, sabelaktiga moderationen och rörande menskligheten af Parisarne, under den stora veckan — och i sanning om Polignac ej sednare äfven physiskt förlorade hufvudet, så har han endast att derföre tacka samma Tryckfrihets milda inverkningar, hvilken han sjelf, dåraktigt nog ville undertrycka. så vederqvicker Sandelträdet med sin ljufvaste doft, just den fiende som öfverdådigt sårar dess bark. , Jag tror mig med dessa flyktiga anmärkningar nogsamt ha antydt huru hvarje fråga hvad Caractäre en revolution i Tyskland kunde komma att antaga, måste förvandla sig i en fråga, beträffande Tyska folkets Civilisations tillstånd samt politiska bildning, och tror jag mig äfven nogsamt ha visat. huru denna bildning är afhängig af Trycksriheten, och huru det bör vara vår lifligaste önskan, att

22 oktober 1842, sida 2

Thumbnail