Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1842, sida 1

I I I I dags och Söndags, och har vid dessa representationer gifvi t det eljest för Kong. Tbeatern ovanliga skådespel laf goda hus; ech hafva de artister, som vid den nya uppsättningen öfvertagit partier, at Publiken tillvunnit sig ett törtjent bifall. Dessa äro: Hr Dannström i Don Juans parti, M:llerna Ström, Fundin och Widerberg i Donna Annas, Donna Elviras och Zerlinas roller, samt H:r Strandberg som Don Oetavio. -Var Publik har hittils varit van att höra Don Juans partie, som af Kompositören är satt för Bariton, exequeras af Tenorieter, i hvilkas mojenger partiet således måst intvingas; och är det derföre en ingalunda oväsendtlig förmån att få höra det af Hr Danuströms Bariton, så som Mozart ursprungligen satt det. Dessutom utmärker sig Hr D. äfven här genom samma rena och musikaliska föredrag, hvarmed han alltid utför sina partier. — I går uppfördes bland annat ett nytt musik-stycke: Det brustua Hjertat, Chör med ackompagnemert af orchester. komponerad af J. M. Ro-En, — en Nattfantasi, som exequerades af 4 svartklädda Herrar och 4 dito Damer, samt att dömma af de lifliga applandissementerna, i hög grad vann åhörarnetycke. Äfven gafs ett Dans-divertissement, i hvilket Fru Kraetenier, f. d. Premierdansös vid Kongl. Theatern i Köpenhamn, dansade tvenne Solo Pas: El Zampeteudo, Spansk National-Dans, och La Oracovienne, som tycktes äga en militärisk karakter; emellertid torde man mot exekutionen af dessa Solos kunna anmärka, att Fru Kr. deri inlade allt för lite Karakter oeh behag. På DjurgårdsTheatern har Hr Torsslow äter uppsatt en ny pjes: Frieri efter Föreskrift, lustspel af Toepfer; och om detta är det sista nya stycke, hvarpa Hr Torsslow bjuder Stockholms-publiken under denna sejour, måste man atminstone medge, att han sökt att hår qvarlemna ett gladt minne af de många Theaterpjeser, som utgjort denna sommarrepertoiri. Ty man kan knappt se nagot roligare än denna Farce, atminstone, hvad de karakterer beträffar, som här äro shildrade. Primo förekommer här en gammal rik knös, som likväl är ännu mera snål, och som gifvit sig Hin på, att han skall gifta sig med sin vackra Pupill. för att på ett behåndigt sått komma ft hennes. äfven rätt vackra förmögenhet. Den arma flickan kommer un riktigt i valet och qvalet. ty hon har då Guds gafvor af friare: utom den gamle snusige Förmyndarn, anmåla sig nemligen äfven tre Bröder, hvaraf den ena är en man-kenshjelte, som talar alltför söta saker om blommor och stjernor, den andra en Mili:är, som svår och regerar, och den tredje en Grubblare, som resonnerar om lifvets och qvinnornas fåfänglighet. Vidare finner man här en pammal Hushällerska, M:m Ranunkel, som å sin sida kurtiserar Gubben ; samt slutligen en Magister Buckling, som med komisk pathos deklamerar verser af Schiller och Göthe, hvilka på ett ganska eget och roligt sått äro inflickade, och som i en Scen presenterar sig plakat fuli, — alla öfriga per-onnager att förtiga, hvilka hvar i sin man bidraga till styckets munterhet. Af allt detta ser man, att stycket atminstone har förtjensten af att roa. —h.—