— — Fran Åed:s siorrespondent. Stockholm den 27 Sept. Konungen befinner sig sedan siul. Tisdag i hufsudstaden, och Drottninger har äfven inflyttat , men Kronprin eos och hans familjs inflyttning ifrån Tullgarn afhördes icke ånnu. II. K. Höghets häl-otillstand skall likväl nu vara godt. och förmodligen inkommer han snart. Man bar anmärkt såsow någonting besynnerligt, att i II. M. Konungens afsbed-häl-ning till Norska Storthinget vid dess atskiljande icke ett ord yttrats, om den anledning till Hans Majeståts instäilda resa som man här trott -ig böra söka i II. K. Höghets sjukdomstillstånd : och detta har hår utbredt, le eljest föga spridda ryktena, att nagon obehaglig spänning inom Kongl. familjen varit den egentliga orsaken till den langa skilsmessan mellan begge hofven, hvilken stråckt sig ända derhän. att icke en gång de yngre mealemmarne på någon tid lära besökt Drotininghelm. ÅAnledningen må nu varit hvilken som helst, har sjelfva förllallandet ej kunnat undgå att väcka uppmärk-amhet. Man har derunder med särdeles förundran sett de fjäskiga försöken af Kamarillan och dess handtlangare. att söka med de vanliga medlen sinna popularitet hos den del af borgerskapet. som i dylika ta!i alltid står till tjenst. Att dessa försök skule något uträtta, i det stora hela, betviflas emellertid, och wan kan med skål le åt dessa inbillade segrar på opinionen, som vederbörande tro sig köpa med vägra kalas, litet fraterniserande och nägra fagra löften. som de hsarken kunna eller silja genamdrifva. Emellan alla dessa narroch lekverk framgar det oafvi-liga belofret af stora — stora föråndringar; och da slutligen jätten nyrer, ser man alla dvärgarne fly för blotta dess åsyn. Af Regeringens eftersommar-arbeten ser man just ej nägra förskräckliga verkningar. Man har vål fatt ett slags löfte. såsom det många gånger blifvit gifret, i ordres-våg. att iche mera låta utfärda s. k tjenstebref, Evarigenom rättighet meddelas åt Officerare med högre grad i Regementet ån lön, att endast i denna högre grad göra tienst; men som man ej derigenom lofrat. att sjelfcilligt afstå ifrån den sjelftagna, och på ingen grundlag eller annat i laga forin villkommet lagstadgande -ig stödjande ofoget, att utnämna till grader i Regemente och Armeen . samt således lemnat qar allt det som åstadkommer den största förbistringen vid tjenstgöring och befordran inom Regementen och Korpser, kan man med skäl såga, att ingen ting väsendtligt dermed är vunnet, och att alltsamman är blott en liten militärisk manörer, för att öfverflygla ett ögonblickopinion. Af mera betydelse är ett stadgande, som rörer skeppsfarten och som är af töljande lydelse: På förekomna anledningar och efter vederbörandes hörande, har Kongl. Å aj:t funnit godt att såsom ändring och tillågz i hvad genom Kommerse-Kollegii utfärdade Kungörelse af den 17 Maj 1841, angående lösen för Sjömansrollor och motböcker är stadgadt, i Nåder förordna, att lösen för hvarje Motbok. hvarmed gjöman, som i Svensk hamn påmönstras. skall förses, må erläggas till lika belopp, eller 8 sk. Bko, vid fart saväl inom Skagens fyr. som till aflägsnare farvat:en; att innehafvare af sådan Motbok må äga att densamma begagna, så länge utrymmet för anteckningar det medgifver och han fortfarande är anställd under samme Sjökaptens befäl; samt att afgift för afmönstring af besättning i Svensk hamn må uppbäras med 32 sk B:wo, då besättningens antal icke öfyerstiger sex. och med 1 Rdr