beråttelse kan anses innebära endast anledning för angifvelsen i fråga. Beträffande angifvelsen, att Hr Advocatfiskalen Roberg likaledes i Viktualielrandlanden Ericssons bod, som forestås af Handels-Betjenten Jonssen, begärt och erhållit varor, for nedläggande af åtal, rörande oloflig bränvinsförsäljning, hafva vittnesmål förekommit af Handels-Betjensen Lange och Bätkarlen Skogman. Enligt Beslutet den 10:de Mars, är Langes villnesmål underkastat vidare pröfning. Härvid kan endast ifrågakomma verkan af berättelsen, rörande Jonssons yttranden, att de varor, som af honom till Herr aAdvocatfiskalen afsändes, gåfvos såsom mutor; men då berättelsen i denna del afser hvad som gifvaren berättat, torde och afseende derå böra fästas. Emedlertid och som Lange intygat, att varorna blifvit med Skogman afsände tifl Herr. Advocatfiskalen, att de väl blifvit i Journalen anteknade, men icke till priser utförde, och att de ej eller intill Larssmässo tiden sistlidet år äro vordne betalte, samt Skogman vitsordat berättelsen derom, att varorna verkligen al honom blifvit förde till Herr Advoeatfiskalen Roberg, sedan denne förnt på dagen besökt Jonsson och med honom enskildt samtalat, äfvensom Skogman tillagt, att han äfven påföljde dagen fört varor till Herr Advocatfiskalen på Jonssons begäran och uppgift att betalning ej erhölls, och att de aflemaades efter påfordran, för handelns bedrifvande; anser jag mera än half bevisning vara förekommen derom, att desse varor kommit Herr edvocatsiskalen tillhanda, utan att betalning derore skulle erläggas eller blifvit erlagd. (Fortsättring.) AHAi ANNAN Re ER ——E