dar, tiden kräfde. Propheterna utgjorde vidare ingen kast, ingen folkklass var mer än någon annan berättigad att uppträda såsom propheter. Enhvar, som hos sig kände en inre kallelse (Guds röst) dertill, som kunde föra ordet i församlingen, samt genom dygd och fromhet sorvärfvat sig anseende, uppträdde såsom inspirerad folktalare, för alt i den Eviges, den osynlige Herrskarens, namn försvara den förtryckta nationens rättigheter mot konungarnes och presternes godtycke, för att i ljuset framdraga de regerandes olagligheter, och vaka derofsver, att statens författning icke ösverträddes. Ofia se vi propheterna, kämpande mot presterne, värna folket for en död, värdelös osleroch ceremoni-gudstjenst: de voro allmänna opinionens organer, anscdda och aktade såsom sådana. Den prophet, som ville predika mot lagen, blef icke hörd, och ganska ofta höra vi varningar mot de falska propheterna, hvilka för sitt. upphof hade att tacka just ordets frihet, det frisinnade i hela institutionen. Folket var ingalunda skyldigt propheterna lydnad, utan blott lagen. Judarnes konungalag kan ännu tjena mången rstat till mönster, ock Judiska statsförsattningen motsnarar fullkomligt det begrepp, vi nu göra oss om en fri stat. Kommunerna styrdes af de äldsta och de valda Schoterim uppsyningsmännen, och de domare, åt hvilka folket anförtrodde regeringen, voro, likasom sednare Konungarne, underkastade lagen, som sjelf antogs på en allmän folkförsamling, — Hvad Judarnes andeliga frihet vidkommer, då står verkligen ingenting åter att önska; vi bindas icke af några förnuftet beherrskande dogmer, icke af någon hierarchi, icke af någon på trossatser aflagd ed. Väl hafva många inskränkningar utifrän blifvit Judarne pålagda, men den heliga friheten i trossaker, kan, Gudi lofvad! ingen makt beröfva dem. Denna frihet är det, som at den ädla Juden anses högre än allt jordens goda, och till och med emancipationen vill han icke köpa sig genom något tillsäångatagande af förnuftet, genom någon ed på dogmer. Viljen J veta, hvad Judendomen sordrar af sina bekännare, så slå upp den Heliga Skrift, och J skolen icke finna elt Ord om något intrång på den andeliga friheten; nej, Judendomens sublim; a lära är i någ gzra få innehållsrika ord uttryckt på följande sätt: Nu, Israöl, hvad äskar Herren din Gud af dig, utan att du skall frukta Herran din Gud, att du vandrar i alla hans vägar, och älskar honom och tjenar Herran din Gud af allt hjerta och all själ. Dbeut. 10: 12. Och med denna lära står menniskokärlekens lära i närmaste gemenskap. 5. Dans les sonctions publlques, ou ils ont ete appeles, sous les drapeaux de nos phalanges immortels, dans les lettres, les arts, les sciences, hindustrie, ils ont en un quart de siecle donne hbarmi nous les plus grands dementis aux calomnies de leurs oppresseurs. Merilhoud, Ministre en France.) Auch hat die Geschichte unseres letzten Krieges wider Frankreich bereits erwiesen, dass die Juden des Staates, der sie in seinen Schooss aufgenommen, durch treue Anhängligkeit wärdig geWorden. Die jungen Männer Judischen Glaubens sind die Wafslengesährten ihrer Christlichen Mitbräder gewesen, und vir haben auch unter ihnen Beispiele des wahren Heldenmuthes und der råhmlichsten Verachtung der Kriegsgesahren aufzuweisen, so wie die brigen Judischen Einwohner, namentlich auch die Frauen, in Åusopferung jeder Art den Christen sich angeschlossen. (Preussiska Statsministerns Furst von Hardenberg. Frågan om Judarnes emancipation är i våra dagar, till trots för alla fördomar och vissa lärdas orimliga theorier, genom erfarenheten tillräckligen afgjord till deras fördel; blott uppenbar orättvisa kan ännu undanhålla oss de borgerliga rättigheterna; öfverallt, der man förunnat oss dem, hafva vi visat oss dem värdiga. Frankrike och Holland, det Katholska Beigien, Hessen-Cassel och det strängt rätttrogna Nord-Amerika, hafva skänkt Judarnekelt sädernesland i ordets fullständiga bemärkelse, och de halvo offrat säderneslandet sina bästa krafter, sin gendom och sitt blod. Frankrikes och Hollands historia under den sednaste tiden gisva de mest talande bevisen för vårt påstående.) Preussen, Baden, Danmark, England, Wärtemberg m. fl., hafva tilldelat dem alla borgerliga rättigheter, och de liberala i dessa länder, framför allt i England och Dan