Detta, dessa önskningar och förhoppningar, är Judarnes Messias, och jag hoppas nu hafva i detta hänseende fullkomligen lugnat förf. Vore alla ider, som drifva sitt spel inom hjernan hos nutidens menniskor, så oskyldiga som denna, vore deras förhoppningar, deras önskningar, så heliga, så rent andeliga, som de nu le fvande Judarnes Mess änssörhoppningar, sannerligen ! det skulle då stå bättre till i verlden ). Att Jörs-s anmärkningar öfver Judarnes förhållande till den Christna öfverheten nu förfalla såsom grundlösa, torde han sjelf nödgas mecgitva, men i och för sig hade förf. aldrig kunnat tramkomma med ett mer grundlöst, ett mot all erfarenhet mer stridande påstående än detta. Ingen stat kan beklaga sig, all hennes osverhet icke hos Judarne funnit fullt erkännande, fullkomlig lydnad. Judarne hafva icke uppfunnit någon helvelesmachin, och J skolen icke kunna sram isa nagon Judisk konungamördare. Huruvida vär tids liberala tro de beståndande regeringarna vara af Gudi eller erkänna deras förnultighet, eller huruvida Konungarne Dei gratia i allmänhet stå så väl anskrifna hos dem, det lemna vi derhän; detta förhällande ligger helt och hället utanför religionens canråde. Hvad Judiska religionen lärer i detta hänseende, vill jag likväl medd ela. Joseph sjenar med all trohet och tillgifvenhet den Egyptiske Pharao ; Geddela förmanar Judarne, alt vara Konungen i Babylen trogna (Jerem. 40: 9.: Daniel berömmer sig, all städse hafva varit trogen sin Konung och Herre (Daniel 6: 23.); Mardochai upptäcker för sin Herre, Perserkonungen, en sammansvärjning, och Jeremias NET (29: 7.: Söker stadens bästa, dit jag hafver lålit bortsöra Eder, och beder, för honom till Herran, ty då honom väl går, så går Eder ock väl. Talmud lärer: Landels lagar äro lika heliga som religionens lagar. s De jordiska Konungarnes välde är ett återsken af Guds i himmelen välde. Vidare: sSer Du en Konung öfver något folk, så säg välsignelsen: Lofvad vare Du Evige, vär Gud, att du meddelat en menniska något ar ditt majestät. Detta bud efterkommes ännu i dag af trogna Israöliler Vidare säger förf.: Skulte han också lefva i ett samhälle, der styrelsens representanter tillhöra hans (sen tro, och han anse densamma såsom en af Gudi sänd, så afviker han ännu deruti från den Christna, att hans religion consequent för honom till despotismen. Hans regent är en af Gud tillsatt ståthållare, som omedelbart eller genom propheternas mun emottager Guds befallningar, dem folket är förbundet att lyda. Den andans frihet, som utgör christendemens innersta princip, mäste Juden consequent förneka. i Bessa anmärkningar stå i ganska lösligt sammanhang med frågan cm Judarnes emancipation. bet torde icke vara synnerligen interesserande för den Christna staten alt veta, huru det skulle se ut i en stat, som regeras af Judar, och eniigt allt utscende torde det dröja ganska länge, innan en sådan stat uppkommer. Såsom Jude tror jag Judendomen hafva ett annat mal än att bilda ett rike af denna verlden; i detta hänscende har han förmodligen för alltid spelt ut sin roll. Men äfven dessa anmärkningar äro följder af en oriktig föreställning om Judarnes statssörsattning. Några lärde hasva sökt Katholikernas hicrarchi uti Judarnes theohrati och på detta sätt kommit till föreställningar om Mosaiska statsförsattningen, som icke hafva nåzon grund i denna. Judiska statens ide är lagens uteslutande välde; ingen enskild person, han vore Konung eller Prest, kunde upphäfva sig mot denna lag. Blolt Sanhedrin, som bestod af de värdigaste och lärdaste inom folket, kunde vidtaga de föränJag har här på sådant sätt framställt Messiasideen, som den hos nuvarande Judar lefver och utgör deras ljufvaste förhoppningar och önshningar. Ingen verldslig Messias, ingen jordisk Konung hoppas eller förväntas at Judarne, men väl tror den rättrogne Juden på en personlig (icke verldslig) Vesjas, en W etens Lärare, som skall grundfästa Guds rike på jorden, och som skall omfatta alla jordens folk. Med de tydligaste ord finner författaren denna ide i Esaias 2: 2—5., och skall sjelf tillstå, att dessa Prophetens herrliga ord fullkomligt utesluta tanken om ett verldsligt herravälde. Enligt Talmuds föreskrift hållas också på alla årets sabbather och helgedagar, uti alla synagogor, böner för Konung och Fädernesland.