Religionsläroböcker, som begagnas kid vår ungdeoms undervisning, och af hvilka vi äga en betydlig mängd. han bevise, att något sådant förekommer i nagon enda blend de predikningar, som hållas i våra Synagoger, och hvilka till betydligt antal äro tryckta; eller i alla de Hebreiska skrifter, som bli. vit författade under sistförflutna sckel: han bevlse detta, och jag skall medgifva, att han har rätt; ända till dess ma hans beskyllningar anses såsom härledande sig från obekantskap med Judarnes religion och från fördonen. Hvad de utlotvade profbitarna vidkommer. vill jag på förhand svara med en annan Judisk författares Riesser ord. Mot hvarje krastlös förbannelse, som J läggen oss till last, kunna vi för Er framställa tusentals mördade, af hvilka dödsångesten utpressat dessa förbannelser; mot hvarje qvalfull bön om himmelens hämd, hvarför J beskyllen oss, hafva vi alt uppvisa tusentals illbragder, hvilka, mäkligare än dessa böner, nedkallat himmelens rättmäliga straff. Och, efter allt detta, hvad är då detta så oerhörda, så svårmedgifliga, som vi begära ? Ingenting annat, än att J måtten glömma de lidandes vanmäktiga hat, likasom J tyckens hafva glömt de öfvermäktiges förstörande hat. Vi hafva längesedan tillgifvit Christendomen de illgerningar, som blifvit sörösvade i dess namn, icke i dess anda; tiilgifven derföre också en gang oss, att vi lidit den:! : Die Unterdrickung in der Larve des Fanalismus sagt: Ich will die Juden ihrer natörlichen Rechte berauben, xvcil sie nicht an den IIciland glauben, und weil auf diesem Glauben der Grund des Christlichen Staates ruht. Die Selbstsucht in der Larve der Kusklärung sagt: Es ist diurchaus unerlaubt und unseres fortgeschrittenen Zeitalters unwärdig Einen zuräckzusetzen, weil er nicht unsern Glauben hat; ich enthalte den Juden ihre Rechte ner darum vor, Weil sie Vorurtheile haben und sich der Aufklårung des Jahrhunderts nicht anschliessen. Darauf schliessen Beide cinen rährenden Frieden und vereinigen sich, da sie in der Hauptsache einig sind, leicht zu einem Reschlusse, den die Halschheit cingiebt, die Aufklärung redigirt, und der Fanatismus vertheidigt. (Dr. G. Riesser,. vi hoppas i första afdelningen af vår lilla skrift hafva tillräckligen ådagalagt, det den Judiska läran om kärleken till nästan fullkomligt ösfverensstämmer med de Christnas, och att således, hvad moralen beträffur, intet skäl finnes, hvarför Judarne skola vara nteslutna från den allmänna toleransen. Förf. i Freja har likväl uppträdt med andra anmärkningar, hvilka visserligen hafva sin egentliga grund i den nyss vederlagda beskyllningen, men likväl förtjena något afseende. Förf. säger nemligen ytterligare: ÅHIan Juden betraktar sitt vistande bland dessa och sin tvungna lydnad under deras öfverhet såsom ett Guds straff, på hvars upphörande han hoppas, och vet, att den Mcssias, han väntar, skall befria honom från detta ok, ja, göra sitt folk till herre öfver alla dess fiender. — Det är genom denna uteslutande lära, som Juden sjelf ställer sig utom den religiösa teleransen och gör sig sjelf till en biott af våldet bunden undersåte i den stat, der han lefver. IIan kan aldrig erkänna dess styrelse i förhållande (ill sig för annat än provisorisk. Han tror ej på dess förnuftighet, erkänner ej, att den är af Ggudi. — Vi vilja först yltra några ord om Judarnes Messias-idte. Förf., som eljest väl förstår att hilja sig öfver yttre former, bedömmer alltid Judarne efter det ylire skenet. Emedan Juden ikläder sitt hopp om en framtida förlossning bilden af en gudasänd 3essias, som skall återfora honom till Zion, åler upprätta ett jordiskt rike, och göra honom till herre öfver alla folk, så kan förf. icke lösslita sig från denna biloliga framSfänning: derföre måste ock, enligi förs:s mening, alla Judar önska ett dylikt återvändande samt lefva i den förhoppning, att er gång bbissva herrar öfver alla sina fiender. Ender vissa tider, då förtrycket ulifrån blef alltför hårdt, då folket alltför grymt plågades för sin tros skull, då torde möjligtvis sjelfva idcen i sin yttre form hatva lefvat hos några mindre upplysta, då torde dessa måjligen funnit sin tröst i denna förhoppning, men, ju mer detta upphörde, ju menskligare Judarne behandlades, desto mer förädlades deras begrepp, deras förhoppningar erhöllo en annan, ädlare form, och ideen om en verldslig Messias , hvilken icke ägde någon stödjepunkt, hvarken i Bibeln eller i nagon af de upplysta. Rabbinernas läror, har nu, vi kunna säga det utan att i ringaste mon träda sanningen för nära, redan fullkomliigen försvunnit; förf. kan möjligen finna henne i några gamla böcker, i Judarnas anda finnes hon icke åvar. På samma sält Judarne vänta sin Messias, väntas han äfven af de Christna, och hvarken Judendom eller Christendom hafva uppfyllt sin sändning, innan den dagen kommer. IIvad tänker sig då Juden, när han talar om Messias rike? torde man fråga; det vill jag ock säger, icke med mina egna ord, utan med den Heliga Skrists, med vara fromma lärares ord: på vill Jag annorlunda låta; predika till folken med vänliga läppar, att de allesammans skola åkalla IIerrans namn ock tjena Honom endrägteligen. zepbu. -pe skola göra sina svärd till plogbillar och sina spjut till liar; intet folk skall upphäfva svärd mot det andra, och skola intet örlig mer föra. Hvar och en skall sitta under sitt vinträ och sikonalrä utan fruktan, ty Herrans Z2ebaotlrs mun hafver det talat. Micha 4: 3, 4; Jesaia 2: 4.0. Oen Herren skall vara en Konung öfver all land: på den tiden skall Herren vara en och Hans namn ct1. (Zach. 14: 9.0. Ty jorden skall full varda af Herrans äras kunskap, likasom vattnet, som öfvertäcker hafvet. IIabak 2:. 14. Tänke derpå alla veridens ändar och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för Honom. Ty Herren hafver ett rike, och Han råder ibland Hedningarne. Ps. 22: 28, 29. Hvad slutligen Canancernas utrotande angär, anser jag icke nödvändigt, alt vid detta tillfälle förklara elier rättfärdiga min eller JUdarnes i allmänhet mening om rättmätigheten i detta förfarande. Hvad vi sänka i detta fall torde vara staten fullt ut så likgiltigt som hvad vi tänka om Spaniorernas sramfart i Mexico eller Nord-Åmerikanernas mot de infödda, eller om hyllket annat historiskt faktum som helst. hvilket kan betraktas och belysas från flera