) . den må känna ditt namn, att de ock frukta Dig likasom ditt folk Israel. (1 Reg. 8: 41, 43.. se ytterligare Exodus 23: 9 och 12; Levit. 25: 3—33; Deut. 24: 14—22 Ec. Åc.. Till och med de folk, hvilka förtryckt och förföljt Judarne, fingo de ieke hata: Rdomeen skall du icke för styggelse hålla, ty hän är din broder; Egyptien skall du ej heller hålla för styggelse, ty du hafver varit en främling i hans land. beut. 23: 7.). Om våra fiender lärer den Heliga Skrift: ÄKär du finner din oväns oxe eller åsna, att han för vill, så skall du ledan hem till honom igen; när du finner hans åsna, som dig hatar, ligga unGer bördan, skall du icke lata honom ligga, ulan hjelpa honom upp. (Exod. 23: 4, 5... Äfven mot slafvar skulle menniskokärlekens bud uppfyllas; Mosaiska lagens humanitet i detta hänseende, jemförd med så många hedniska och christna lagstiltningar är allmänt bekant, blott en enda vers vilja vi anföra med afseende derpå: Du skall icke igen antvarda husbonden tjenaren, som ifrån honom flyr till dig; Han skall blilva när dig på det rum, som henom täckes i någon af Gina pertar, sig till godo, och du skall icke bedrosva BHOHCGIn. För alt icke trötta läsaren genom flera citationer, må detta vara tillräckligt att ölvertyga om förf:s fullkomliga obekantskap med Gamla Testamentets läror. Vidare säger förf. och deras Rabbiner lära ålven, ali den (lagen) ej har bindande hralt i en Judes förhållande till Goiim. Huru nu Rabbinerna kunnat våga soredraga en sådan lära, hvilken står i uppenbar strid med den Hel. Skrilt, och huru de kunnat predika benne inför ett folk, för hvilket Litvets Bok i sanning aldrig varit sluten, det är verkligen ingalunda lalt alt förklara. Under sina lidanden och sitt elände, när den Christliga kärleken beredde det mångengång den förfärligaste död, nästan alltid kränkningar och förödmjukelser, hämtade detta folk just ur Lifvets Bok sin tröst, sina sorhoppningar om en bättre tid, en den allmänna kärlekens och den allmänna fridens tid, en tid, då man icke för hans tros skull frånsäger sin broder hans högre rättigheter som menniska och derpå förklarar, all icke förtryckarens, utan den förtrycktes intolerans är skulden till detta förhållande. — Alven här fann jag snart, hur litet förf. gjort sig reda för den sak, hvarom han fäller sina domar. Till och med hvad Asgudadyrkare vidkommer, hafva våra Rabbiner befallt, att vi skola understödja deras sjuka och fattiga samt begrafva deras döda, likasom de döda af Israel; ty så heter det i Skriften: Guds godhet och barmhertighetl sträcker sig till allt hvad han skapat och gjort. och vidare: Deras vägar äro vänliga vägar, och alla deras stigar frid. (Maimonides Hal. Mel. 10, 12. Jemf. Talmud, Tractat Gittin, s. 61.). I den hos Judarne högt ansedda Sifra står: Låter upp portarna, att det rättfärdiga solket må draga derin. Es. 26: 2.. Icke säger Skriften, att Prester, Leviter, Isracliter skola ingå, utan vett rättsårdigt folk; derunder innefattas alla nationer, äfven licdningarna. I Midrasch Tanchuma heter det: När vi Isracliter hålla Guds bud, så hållas de ock af alla 01riga folk på jorden; när Isracliterna prisa den Helige, Iofyad vare Han, prisa Honom äfven de öfriga tolRem, och vidare: Gud skall gifva ell salist lif ät de fromma af alla folkslag. . Vår religion har, sannerligen, aldrig gjort nagot anspråk på att vara nödvändig till den eviga saligheten, har icke heller uteslutande tillegnat sig hinmalen och makten på jorden. . I Traktaten Moed Katan står det: I tidens fullbördan skall ingen dod mer finnas, hvarken inom Israel eller andra solk, ty Skrifien säger (Jes. 25: 8.): Herren skall aftvå tårarna af alla ansigten. Mitt motto är et ytterligare sig hit resererande ställe i Talmud, och jag skulle kunna citera ännu flera, hvilka likväl blott blefye tröttande ; den lärde, som fördomsfritt studerar källorna, lärer aldrig kunna framkomma med dvlil a beskyllningar, och den olärde kan icke slå upp citaterna. — Men, torde mången fråga, förf. lofvar ju alt Åaomna prosbitar af sådana föreskrifter; sålunda måste han väl hafva rätt? Jag kan härtill icke såga annat, än att Christna lärde mångengång gjort sig stort besvär med att framdraga Judendomens skuggsidor och just derföre noggrannt studerat de Judiska lärdes skrifter. Att, under de förskräckliga förföljelserna från de Christnas sida, när öfla tusentals Judar måste offra sill lif på schavotten, tusentals lemnades till pris åt en uppretad pöbels rascri, när de Christna presterna och deras skriftlärda predikade hat och mord mot de otrogna, när Juden ingenstädes fann säkerhet eller lugn, när han öfverallt såg bevis på de Christnas hat, aldrig eller bögst sällan på de Christnas kärlek; alt, säga vi, de förföljda, olyckliga slagtofiren då stundom glömde, det deras förföljare voro deras bröder, att några bland de tusentals Rabbinerna då uttalade läror, som icke öfverensstämde med budet om den allmänna kärleken till alla nienniskor, ehuru dessa läror aldrig vunnit någon autoritet i Synagogan, utan beklagas och allmänneligen ogillas såsom beklagansvärda följder af det gräsligaste förtryck; detta var mähända en synd, som aldrig kunde bestraffas tillräckligt, en synd för hvilken de flera hundrade år sednare lefvande Judarne också måste lida! Märkvärdigt, att man alltid ser grandet i sin broders öga, men aldrig bjelken i sitt eget! Om jag, ur de läror, som blisvit predikade af Chrisina Skriftlärda utaf alla sekter, ville göra en samling af menniskosiendiliga och intoleranta yttranden och med dem bevisa, det Christendomen lärer hat mot menniskor, huru skullen J då bedöma mig? IIarföre tillåten J då Er sjelfva ett sådant sätt att gå tillväga mot Judarnes ringa hop? Är det. emedan vi utgöra det svagare partiet, emedan makten icke står oss till buds? I sanning! de nu letvande Judarne skulle icke en gang vetat, det en Rabbin fordom predikat dylika mot Judendomen stridande läror, om icke de Christna lärder, nlitidå varit så sikna efter att uppspana alla de för dem dyrbara tilifällen, då vi någongång glömt oss, churu dessa snarare vittna om de Christnas än om Judarnes intolerans. Törf. bevise, att en enda mot den rena moralens bud stridande lära förekommer i alla de — Use alla christna lärde, som sysselsatt sig med Judarne, tillhöra denna klass, och att flere bland dem äro de ädlaste sörsäktare af våra rättigheter, Få i tan Al önna dat I cfället