NÅGRA ORD föranledda af Uppsatsen i Nyaste Freja, N:o 77, betitlad: Eti ord om Judendomen, med anledning af Insandaren II. i Freja, N:o 73. skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen eller propheterna; jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda. Ty jag säger Eder för sannt, titl dess att himmel uch jord förgås, varder icke förgången den minsta pokstafven, icke heter en prick af lagen, förrän det är allt Skedt. (Malth; 5: 17, 18.). Kedaktionen af Freja har icke lemnat mig utan svar på min fråga: 1luru de icke-Chrisinas uteslutande från medborgerliga rättigheter kan stå tillsammans med den så vidsträckta toleransen i fråga om alla Chrislna? Jag är Red. derföre tacksamhet skyldig, men ser mig derjem:e tvungen till ett svar på de i samma artikel befintliga anklagelserna mot den Judiska m:oralen. anklagelser, hvilka med lärd ton fsoredragas såsom vore de axiomer, och kvilka såjunda sätteligen kunna yttra någon inslytelse på de mindre lärda, eller de lättrogna, hvilka, ty värr! äro alltfor många, så snart Judarne konama i fråga. Jag skall i första rummet söka vederlägga dessa anklagelscer och derefter bifoga nagra ord rörande sakens praktiska ståndpunkt, hvilken onekligen betyder vida mer än alla teorier, alla misstag, alla fördomar, som eppträtda på skådeplatsen, omhöljda af lärdomens Önttiistenes-mantel. 1. -Når en hedning bad Rabbi Hillel (en bland de limärk laste Babbimer i sista århundradet före ChriAnd, att han skuile meddela honom heta den judiska raligionslåran, under det han stod på en tot, svarade Hillel: Gör icke mot din nästa hvad du icke vill, att han skall göra dig: härpå hyllar hela lagen: allt det öfriga är blott en konnmnentar derofver eller en följd deras. Talmud, Tract. Sab. 31.). -ch en af dem, som var en skriftlärd, frestade konom, sägande: Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen? Då sade Jesus till honom: Du skall ålsta Herran din Gud af allt ditt hjerta, och af all din själ, och af all din hog. Detla är det yppersta och storsta budet. Bet andra är dess lint: Du skall älska din nästa sisom diy sjelf. På dessa uu buden hänger al lagen och propheterna. Med största förvåning har jag läst följande ord af törr.: Mot sörf:s påstående, all Judiska religionen skulle innchäålla saunna moralbud som den Christna, sätta vi endast det obestridliga faktum, att budet älska din nästa såsom dig sjelf som utgör summan af den Christna sedeläran, äfycn uteslutande tillhör den Christna religionen. Judarne måste deremot, enligt Skriftens lära, anse sig såsom Guds utvalda folk, emot hvilket alla andra religionsbekännare äro rättslöse. Så som Juden anser det för det rättmätigaste i verlden, alt Kanaans inbyggare fordom utrotades, för att åt Israels slägte lemna pials, der mjölk och honung flöt, så ferhäller sig ännu i dey med den rättroyne Judens åsigter af sina sarbindelser till Cnristendomens bekinnare. Dessa erd kan jag väl förklara såsom härledande sig från sörs:s sulll. Dfnniga obekantshap med den Heliga Skrift, men de loraniåda dock följande fråga: Hur har förf., som i budet om kärleken till nästan ser något Christendomena uteslutande tillhörigt, kunnat fordoensfullt och utan att hafva grundligen öfvervägt saken, uppträda mol sina medmenniskor med en beskyllning, som, i fail hon vore sann, skulle rättfärdiga de vildaste förföljelser, till och med Judarnes fullkomliga fördrifvande ur alla Christna länder? I första ogonblicket efter läsningen af dessa rader visste jog icke hvad jag skulle tänka, jag visste icke, om jag skulle tro mina ögon. Den religion, som under mina barndomsdagar lärde mig, att man med kärlek och sålamod skulle lida andras smådelser och förföljelse; den religion, som under mina mognare år blef min dyrbarasle skatt, för hvilken jag velat uppoffra allt; den religion för hvilken jag så ofta sökt lifva andra, i trohet mot hvilken jag uppmanat dem att lefva och dö, denna religion skulle innehalla sadana sköndliga läror, som Freja-förf. förkunnar i så bestämd ton; jag skulle hafva så mycket misstagit mig öfver hennes anda, jag skulle så hafva uppoflrat de bästa åren af mitt lif åt en villfarelse, den nemligen, atl kärlek till Gud och allmän menniskokärlek vore Judiska religionens gruudpelare. Omöjligt! Jag fattade Bibeln och läste: purskall älska din nästa såsom dig sjelf, ty jag är Herren! (3 Mose Bok, 19: 18.). Måhända, frågade jag mig sjelf, menar förf., att blott Juden är Judens nästa, och att sålunda budet i inskränklare mening hänför sig till Judendomen ; men i vidsträcktare mening uteslutande till Christendomen. Men äfven delta kunde icke göra saken begripligare för mig, ty satsen står ju icke enstaka i Ganda Testamentets böcker. Gamla Testamentet lär ju också, med hänseende till icke-Judar : Främlingar skall du icke beröfva eller undertrycka, förty, J hafven ock varit främlingar i Egypti landd. (Exod. 22: 21.). Om en främling varder boende när Eder i Edert land, den skolen J iche öfversala. Han skall bo när Eder såsom en inländsk ibland Eder, och du skall älska honom såsom dig sjelf, förty, J voren ock främlingar i Egypti land. Jag är Herren, Eder gud. Levit. 19: 33—34; jemf. det ofvan citerade stället, Levit. 19: 18... jjela menigheten skall det vara en stadga, både Eder och främlingar. En evig stadga skall det vara bland Edra efterkonnmande, att för Herranom skall en främling vara såsom J. (Numeri, 15: 15—16.. fferren, skaffar de faderlösa och enkor rätt och älskar de främmande, så att han gifver dem föda och kläder ; derföre skolen J ock älska de srämmande, ty J hafven ock varit främmande uti Egypti land. (Deut. 10: 18, 19.. Om ock en främmande, som icke är af dill folk Israel, kommer af sjerran land för ditt namns skull — — att Du då ville höra i himmelen, i det a — ,A2. 1 a Allt dat dan främ