fa pabörda sig eft hierarkist ok. vore mn men hvad detta har ati gora med mit pastsende, inser jag sannerligen ej, så mveket mindre, som ImgRUI utt min artikel i Freja blott var om judiska religionens anda, och icke om en eller annan euskibät judisk församling. Deck iinner jar mix befogad förklara, alt, sävidt: jog vet, ingenstädes nagon hierarkie i trossattser finnes inom nagon judisk församling, — och detta är det en3 jan ej velat bestrida. 2 Åått de inom killise församlingar födda barn måste vid den Sihullade konfirmationen gifva religionslåraren eu Saval mundtli-t som skriftligt luste. en ed, som alldrig kan hållas, emedan den stör i rak strid mot all förneft och all råttskänsla. ! sanning, detia påsmende förvarar mig högeligen, och jag anhaller has författaren, att han unlle för mix och allmänheten förklara, hvilka de förskräckliga ocsförbindelser äro, som aiiordras såväl mundiliut som skriftligt, och som stå i rak strid mat iå sörnuft och all rättskunsla. Forelras verklien sadan sförsarlig Ed i någon vrå af jorden, vilket jag sannerlicen ej vet, då böra af dervarande judar alartiza stee sagas, för att afvärja detta angrepp på den andkliza frihet, hvarom judendomen försäkrar dem: — lihväl, då det är fullkomligt i strid mot judendomens anda, så strider ater detta ej mot mina sattser i Freja. Men är detta ej fallet, inskränker sig allt till en mundilig försäkran, att honfirmanterna hålla judiska relikgianen för den sanna, och haiva för asizt, att, trouna densamma, lefva och dy. di sraiustar Förf. med de skamligaste löcner, och detia i det ögonblick, då han vägar kasta en misstanka på min sannineskärlek. Detsa enda sah tunt år då lillrächliat att s2isvå ett begrepp om hans hkarabter Alt läran om en tillkommande Mossias inplantas hos barnen vid de judiska relistonsundervisningarna är sannt, och strider oj heller nagut mot milt pestiende i Freja. Då Jag maste antaga, att Förf. list den ilrgavarande uppsattsen, han jag ej annorlunda förklara denna onmärkning, än genom Förfs till en mårkvardig hojd drisna sanninssicshet. Då jag oj känner till nagon ed. som binder var tro, da vi, så finge vi hälla Guds bud och tro på Guds ens.et, äro judar, måste jag nekande besvara Förfs sista maua hidisa och dock så enfaldiza fraäsa, hvarvid jag ej kan underlata att pipeka det löjliga i dessa frasar på en tid, då mer än nasousin det ceremoniella lifvet bland judarna alta-er. och då öfverallt, och i synneriet af Rabbi ner, försök göras, att befria vår ritus från Sädäna böner, som de i N:o 1 angisna. Gaktadt anhallan, att jaa maste från rabbinerne i Stackholm och Göthebora förskalla mig ett intyz. fö rexommer mig högst löjlig, och äter synes förutsätta en hierarkie eller ett rabbinernas öfvervälde i religianssakerx, som jag ej erkänner: vill jas dock Lillfara denna begäran, om Förf. först skailar miett intyg från de theoloa. sakulteterna i Upsala och Lund: att dot 4) är tillatet att angripu en person för en sak, hvartill han är full koneliet oskyldis. och 2) alt ljuga, sorvrida sanningen och becagna fräcka, sunningsvidriga beskyllninzar, om ock i en polemik, som sväller judar och judendom. Då min tid ej tillater, at vidare inlata mig med en så sanningsälskande och abiuingsvärd man, som Förf. i sanning Symes vara, åfverlemnar jag sramdeles ät honom hela Slagsältet; och belviskar invalunda, att han, sedan hans motsandare frivilligt trädt ur striden, skall fritt och ohejdadt begagna de vapen, som hans förvanande rabbinska kunskaper lemma honom i händer mot judarna. H. —————