Så tuedzaf jag redan da, at: dv af de chrisine utöfvade förskräekliva förfelielser, de valdsambheter. som begingos i den IHras namn. hvilken ser uteslutande anspråk på alt kallas käörlekens Religion, zrymketer, som I de religiösa s.rvillelsernes historia intaga ett bedvölist run, älven föranledde yttranden al naure Rabbiner. som ära ovärdige en mera upplyst tid. Iill tuseutal brinde på bal. mördade, skändade och på det grommaste sätt marterade, uppsiämde understundoni dessa, den Chriotliga härtekens olpchliga olser, böner om hömnd mot sine bödlar: och sålunda insmögo sig äfven bland de i Synago-or::a brukliga böner några, riktade mot dem, som utsgjutit oskvisligt blod. — och till dessa hör bönen sÅvhoratsteument. IIvad bönen HW iemalschimim tuträfsar, är den attattad mot smådare och öfermodige brotislingar på en tid, da stor St 1112 radde i isracl. och ej sållan Judar a politiska skäl blelvo förrödare met sin tro och sinn iroslörvandter. Den imr ej till de os. k. aderton bhderna. krifka äro allattade to den skönaste och sublimaste stil. utan har först scalnarr blivk med dem införlifvåd, samt han och skall derföre desto lättare framdeles försvinna ur våra bonböcker. Böner irder. atergifven i svensk åfversttinin2. efter den i Syaagogorne brukliaa Redaktion, silunda: börsmådarena lat intet hopp åfrist blifNE säl alla dem som ofärd stifta, plötsligt tillintetgåras si att de alla snart utrotade blitva NPedslå de öldermodiges kralt, försvaga, krossa och förödmjuka dem snart, i våra dagar! Prisad vare Du, Evige Gud! som förkrossar sienderne Poech ödmjukar de öfvermodivel Ihar och en inser lätt, huru osnat det år, att sisem Phocnix påstår, i denna bon de förförlivaste förbannelser nedbkallas ofver dem, som äro den Judiska trosbekännelsen afvagt sinnade, och öfver dem. som olvorttisia de mosaiska föreskrifterna. och efter alt för del första hafva för Lilmänheton förterat. huruledes jag redan I Freja förklarat uppkomsten af dylika boner. som ofikoraeckamiun, alt vi neml äsa dem som et Sargligt arf ofier den Chrixtna fanatismen och förföljelseandan. och för de to andra falskt och oriktigt förklarat honen Wlamalschinim, visar dock Förf. hasta om miss tanka på min sanningskörlex. Ått sådana böner ej stämma Siverems med en upplyst tidsanda, är visserligen saunt, och de försvinga derföre mer och mer, och blott en i och för sis aktningsvärd molvilja alt skaka på en gammal värduarisvärd Evganad. har hittills bibehållit dem i nagra FörWå samlingar: si är UÄmon 1-ÖÄTUCHCULLiIHH redan längesedan pa ukanrsa stölleu askafiad. och si Se äfven. Uy fäti HIHII!t försvin ga. hvarmed. s sam författaren berättar, Templet i Hamburz rodan -jurt början. Och hor lobriaAfIAren ait den Ietesiska relistonen verkligen sore den onda. som man. i fall man hade sådan brist på sedlighetshänsia som föriattaren, kunde anerifa med en dvlik eläindis polemik, om man. sasom i PHenix uppsattsev skett, ville hämta bevis från låsryckta facsa. För öfrigt för jar ännu en ganz hänvisa läsaren tll min uppsatts i Bihancet ull Freja för den 12 November !N11, hvarest allt blir nogarant förklaradt. Mitt pistacnde. att Iudarne äsa andelis srihet, att de icke bindas at några fornuttet heherrskande do-mer. icke al nugon hierarkie, icke al nå. eem på trossauser allange eh söker förlattaren av vederlägga, och hans bevis äro följande: iI Vatt hierarkien inom åtskilliga Jutisha församlinzar utofrar ett välde. fullt ut si bindande och fornustsbenherrskanle. som not papistiskt dylikt i amma vas Om nagra enskildta församlingar linna— hvar? berättar oss ej författaren, hyilha. i fullkomlig strid mot judendontens anåa, lä ——— för att komma i tTillsille att klart och vi sm ftmA arta At Hi. at he1 faddrar nH