Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1842, sida 2

ende, vanligen goda och stilla uppförande. Han vädjar blott till seklernas erfarenhet, härutinnan: hvad säger oss den om spelarens charakter? hvad förtäljer den om hans lefnad? hvad lärer den om hans slut? Åro de icke och hafva de ej alltid och allestådes varit sig temligen lika? Nu, med vanäran och eländet i perspektiv. star den beklagarsvärde, den förvillade: han vill slita törnedringens bojor, ty han eger ännu qvar nog moralisk spänstighet. att ej af dem vilja nedtryckas — han bär band på sit eget lif: och hans vanära har dermed nätt sitt slut; ty döden försonar allt. — Om det i skogen påträffade; liket kallas jordisk stofthydda eller kadaver kan för öfrigt komma på ett ut, och kommer an pa hvars och ens sätt att se saken. Ius. för sin del har ej nog bizarr smak, att välja poetiskt-religiösa fraser för betecknande af det vämjeliga töremal. som Tit. ej aktat för rof att lofqväda. Ins. begriper väl icke hvad som kunnat inge Tit. en sädan skonsamhet med meranämnde adliga sjelfspilling: han hänvisar blott till N:o 18 at Lidköpings Tidning, och dristar för öfrigt fråga, om Tit.. som öfverallt i sin replik söker skyldra med sina ölma känslor, varit likasa ömbhjertad, lika skonsamt deltagande, om i stället den der Mandagsaftonen den jordiska stofthyddan? af en ofrälse sjelfspilling anträffats på samma ställe? ... In-. visade likväl, det tar Fit. atminstone medgifva, den -konsamhet, att för den olyckliges namn endast utsatta initialen. Och för ötrigt är det väl ingen mer än Tit. och de med Tit. liktänkande, som velat till den grund mi--hänna afsigten med meranämnde berättelse, att den skulle varit författad endast i ändamäl att sara. Sara rille Ins. visserligen; men icke den döde — han är osärbar — och lika litet hans blodsförvanter. Ins. ville dermed sara hvarje passionerad spelare, om hos en sådan nugor sarvart Nalle ännu finnes : och Haus djupt ini-sförstadda af-igt var äfven, och hufvudsakligen, att kraftigt varna den oerfarne. Huruvida den lyckats öfverlemnar Ins. — icke at Red. af Lidköpings Tidning utan — åt den upplysta och rättänkande Allmänheten att döma. — Detta hvad angår ömma känslorna. Nu komma vi till de ömma tonerna. Hvad neml. kluddaren angar, så .... Men In-. vill icke lägga sten på börda, utan äfven i afseende på detta tillmäle vädja till den tidnings låsande publiken, i fall en tvist af sådan obetydlighet, som den ifrågavarande, för den kan ega något intresse. Riktigare och ådlare hade likväl Red. at Lidköpings Tidning handlat, om han jemte sin replik infört så väl anmärkningarne mot hennes förnekande afTryckfrihet och Publicitet, som ock sjelfva den genomhäcklade berättelsen. Alla, som endast läsa Tit. tidning, ha neml. ej varit i tilltälle att taga närmare notis om Un-:a artikel. och dock borde en Tidningsredaktör vara den siste, som förneker den gamla regeln: Audiatur altera pars! — För öfrigt lånder till nödig etterrättelse, att Ins. hvarken har tid eller håg, att mera inlata i sig svaromål på Tit. invektiver.