Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1842, sida 1

skulle medföra någon fördel åt dem, då civil-lagen, bestämmelser ändock skulle sta dem i vägen. är al in. gen vigt med afseende på afgörandet af närvarande fråga ; ty här är blott fråga om att ur grundlagen utesluta en bestämmelse, som qvarstär till vanära för nationens religiösa och politiska tänkesätt. Förändring i sädant hänseende af privata lagstifuingen kan ej heller ega rum, så länge grundlagens 2 ännu qvarstar oförandrad. Uppskjater man forändringen uu pa den grunden, skall densamma kunna göras gällande äfven pa följande thing, och saken kan saledes förblifva oförändrad i all evighet, Erkänner man först der rigtiga att företaga den föreslagne gruadlagsföråndringen, bör man ej af så underordnade skäl uppskjuta dermed. Grunden till, att denna bestämmelse inflöt i eruvdlagen, låg väl, som en föregaende talare antydt, ide då för handen varande omständigheterne, som man fann så afgörande, att de ansagos rättast böra upptagas bland grundlagens bud, för att försvara dess förandripg i framtiden, Men de grunder, som gällde den gaugen. hafva ej längre någon vigt; detta är äfven erkändt at flere af Konstituevterne, talaren kunde härvid nämna Professor Sverdrup, hvilken, oaktadt han den tiden voterade för bestämmelsens upptagande i grundlagen. nu fullkomligt erkände, att den bör derifran utva. Sörenssen: Man måste ej missförstå hans tystnad i närvarande sak; den var ingalor.da vågon följd af brist på intresse för saken, men da, sasom här vore fallet. de ädlaste och dygdigaste kämpar bade rest sig för den. hade talaren intet att tillägga, som kunde äga inflytande på församlingens upplysning i afseende på detta ämne. Så vida icke de skäl, som af så manga hederlige män blifvit anförde, skulle kunna rygga fördomen i närvarande sak, tilltrodde sig talaren ingalunda kunna göra det. Han ville emedlertid föruroda, att det väsende. som styrer nationerues öde, har upplyst församlingens hjerta och förstånd, och hoppades således det bästa resultat deraf. Med den omordade förändringen af grundlagens 2 komma vi ett stort och vigtigt steg närmare, nemligen ett steg, som är en nödvändig förberedelse för att kunna ordna saken på ett sätt, som det är en upplyst. frisinnad nation värdigt och högre intressen fordra IIvad civila lagstistniugen beträffande detta föremål vidkommer. så kan den ej förändras i deana rigtning. utan att bandet först löses i grundlagen. Dessutom mäste det, så som en föregående talare antydt, ihågkommas, att huru man än betraktar saken, är det dock temligen klart. att bestämmelsen. som handlar härom. ej har sin rätta plats i grundlagen, och man bör derföre så mycket mivdre betänka sig på alt låta den utgå derifran. För öfriet var talaren fullkomligt enig med de föregående talarne i, att jadarnes förhallande till de öfrige borgarne icke borde ordnas så, att de utgjorde en egen klass för sig sjelt, men att man borde gifva dem borgerliga rättigheter i likhet med öfriga borgare, dock med den inskränkning som grundlagens 92 innehåller. Deremot var det hans mening. cwm man gick in på att gifva dem tillätelse att inkomma i riket, att man geuom den allmänna lagstiftningen skulle uppställu vissa garantier, som t. ex. att föreskrifva vissa personliga egenskaper, o. s. v., utan hvilka, upphäfvandet af förbudet ej skulle komma dem till godo. —a VFVg:tt— OO