vigd jord i tysthet nedmyllas. I det öfriga af ArtikJens innehall, då Ins. itrar mot spelsjuka och sörespeglar dess olycksbringande följder, instämmer Redakt. fullkomligt med den värde Insändaren. Men Redakt. hade ännu en anledning till sin vägran, att irföra meranämnde uppsats och om händelsen iakttaga tystnad. Innom detta samhälle lefva deu bortgangues närmaste. aktade och älskade: och Redakt., som oaflatligen älskar Tryckfrihet och Publicitet, önskar dem dock icke med fårqväfvande och på bekostnad af hvarje öm känsla 1 sitt bröst utan, fastån publicist, deltager dess bjerta i andras olyckor och sorger. Redakt. ville icke lägga sten på börda eller änan mer rifva upp de rar som tillräckligt blödde, genom relaterande af en händelse, som hår atmin-tonredan var tillräckligt känd och hvars vidare utbasunerande, lindrigast sagdt, var ölrerflödigt. Om härigenom någon inconscystens blifvit begången, tror sig Redabt. af mängden arminstone derför förlåtas och huruvida tystnaden hårledt sig fran oådel källa, öfverlemnar den lugn — icke åt Insändaren, utan — at den upplysta och rättänkande Allmänheten, att döma! Nog han man älska Trycktrihet och Publicitet, utan att trycka hvarje skriven papperslapp, som transbatses. hellst da man icke vet hvilken kluddare skrifvit den och nog han man tiga, utan att tystnaden bestämdt skall vara af grunder, som icke komma fran ädel källa! Till slut vill Redakt. förkunna den värde Ins., att sa Åmärkecärdig den i hans ögon ån må synas, den den dock icke gar itran sina asigter och dessa äro tortlarande-. som de varit ifran början; Tryckfrihet. men alldrig derhän, att blödande hjertan ännu mer skola bloda: Vublicitet. men alldrig derhän, att man i tid och otid plaudrar om likt och olikt. Förölrigt må lända till Insandarens esterrattelse, att, om han önskar någon uppsats införd i Lidkopings Tidning. viken Uucieor aro I:o ÅAmnesCUH2:o Full tillforlitlighet och sanning 3:o hansla för andras olyckor — deltagande i andras sorger! Redaktionen af Lidköpings Tidning.