Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1842, sida 1

rien, vid hvilket tillfälle ådagalades Fpå ett liha sarvanande, som tiillfredsställande sssåu, bide Lärjungarnes for sin aller ovanliza skicklighet. och johansdolters m -.rhvärdiga formaga att handleda. Den latthet och klarhet, den noggranhet och grundlighet, med hiilken hon förstod att framställa hvarje fraza, lämpad efter hvarje barns fattning, derom kunde endast den som var närvarande fullt osvertysas; och den svåra konsten att väl catecheusera hade non så val upptattal, alt hon just deru:i kan tjena till lärorikt esterdome for m mea, som eljest veta lingt mera änhon. Sedan sorhUret slutats, s-revisade barnen sina skrifbacaer, hjilsa åfven i allmänhet vittnade om vackra framsteg. Den ansper-kslesa Lärarinnan tilltalades sedermera af ll. U. Biskopen, och emotlog ett välfortjent loford, samt uppmuntrades att lika rastlost framgå i sin ädla kallelse, då hon ock kunde vara sorsäkrad, att medmenniskors agtning, det esna samvetets tysta tillsredsställelse och Forsynens välsignelse skulle hlixa den belöning, byilaen hädanefter, susom hittils, gäldade det uppo.frande niÄet. — Acten slöts med Välsignelsen och assjungande af Ps. N:o 542: 8. Det har varit Ref. ettan je att resa en ringa minnesstod at den blygsamma fortjensten, och han tillägger den varma onsåan: m tie inom värt Land uppstå många Folilärare, sidane som denna, och skorden af deras for verlden obemärkta — utsäde motsvara Haus afsigter, svm ytver växten.