nämligen alldeles fredlig. Tyskland behöfver ingen tillökning i omfång; det behöfver blott att vinna inre fasthet, för att ega tillräcklig makt. Det är ej dess materiella gränsor, utan dess grundsatsers gränsor, som böra utvidgas, för att skaffa det nya Tyskland sin rätta betydelse. Men hvilken större och herrligare utvidgning kunde den tyska grundprincipen inna, ån upprättandet af ett skandinahiskt förbund? likasom Tyskland, skulle en sådan makt blifva en europeisk sredsmåklare, en protestant i den politiska tvångsenhetens kyrka, en ny protest mot ett, på våld grundadt, unixersal-berravälde, en mäktig bundsförvandt, att motstå hvarje nytt försök af denna art. I trots af det välberäknade goda förståndet, som äger rum mellan stormakterna i det tyska förbundet, så finnes dock, vid sidan deraf, en viss rivalitet, en sträfvan efter homogenitet. Om Danmark, under nordtyskt inflytande, upptages såsom medlem i förbundet, så finge den nordtyska stormakten en icke ringa tillväs t i sitt inflytande. Den sydtyska makten, som genom tullgränsen, nästan har kommit alt stå helt allena, kan derför ej önska Danmarks inträdande i forbnndet; och for att undgå det, bör den söka att belordra den skandinaviska trillingforeningen. För Frankrike gäller i många hänseenden detsamma, som vi sagt om Österrike, men för Frankrike finnas ännu långt vigtigare skäl att hefordra Skandinaviens förening. Frankrike, denna förherrskande europeiska centralstat, som, genom sitt läge och sin inre maktfullhet i trots af alla anfäktelser, står så framskjutande i det europeiska rådet, hur mycket har icke detta Frankrike, i desenare åren, saknat en kraftig stat af medelstorhet, en sjöfarande makt, som, genom fredlig bemedling, kunde bistå det och träda på dess sida. — Man bar tydligt sett, huru Franhrike stråfvat, för alt närma sig Holland, för att der söka välvilligt råd och bistånd, för att, på elt hederligt sätt, befordra sina sredliga sträfvanden. Men Holland är sjelft inklämdt af Tyskland, och dess kolonier äro kringhvärsda af England. Till hvilken europeisk politisk nytta skulle det afslutade Skandinavien ej vara vid sådana omständigheter. För litet att ingifva fruktan och misstroende, stort nog alt göra sig gållande, skulle det, framför någon annan stat, vara kalladt, att förtroligt medla mellan de andra staterna. Dess exempel skulle redan hafva någon vigt. De fordringar, det sjelft lugnt underkastade sig, kunde det ganska väl uppfordra en större makt att underkasta sig, der det kände sig tvunget att göra molstånd, kunde man förutsätta, att motståndet ej var utan skäl. Den: roll, som Danmark försökte att öfvertaga vid slutet af förra århundradet och som det var för svagt att genomföra, till en del emedan det saknade det behöriga skandinaviska understödet, — denna roll kunde Skandinavien öfvertaga och utföra till stor nytta för hela Europa. På det Skandinavien må erhalla denna höga, för Europa nyttiga, politiska betydelse, bör det ej utbildas till en aggressiv, men till en stark deffensiv stat. De vilkor, hvarunder Norge är! sörenadt med Sverge, hafva redan antydt den sorm hvarunder den Skandinaviska staten bör framstå, Tillvaron af tvenne furstehus kräfver ännu mer, alt Skandinavien blifver en sederativ stat, hvari hvarje stat bibehåller sin särskilda inre förvaltning, och i ivilken blott den högre politiska styrelsen förenas till helhet. Centralpunkten för denna helhet bör ligga vid kattegat), som med hänseende till den inre förbindelsen nästan blisver trilling-rikets insjö. Vi nämna här trillingriket i den sorutsällning, att Schleswig ej begär en afsöndrad suveränitet; men gör det detta påstående, så kommer federationen att bestå af fyra stater eller tvenne, ehurn temligen olika, tvillingstater. Jag skall ej vidare fullfölja dessa antydningar, utan sluta, med det hopp, att de anmärkningar jag har yttrat om de europeiska makternas och intressenas förhållande till ideen om en skandinavisk federation, böra bidraga att gifva hvarje Skandinav mod att tro på dess möjlighet, samt att närmare tänka sig in i vilkoren för dess förverkligande. Jag sörblilsver 0. s. v. ) Götheborg tyckes, i detta afseende vara bäst beläget, hvarför det äfven, som vi förut nämt, af Steffens, vid Skandinaviska Naturforskarnes sammankomst i fjor, i Köpenhamn, föreslogs såsom Central-punkt för Skandinaviens intellektuella förening. Huru vigtigt det vore för vår goda stad, om den äfven blefve det i materielt hänseende, behöfver ej ens ådagaläggas, och att vi derför böra göra allt för att förverkliga denna ide, för att göra Göthernas borg till låset för Göthernas förbund, är naturligt. Ljust är hoppet om en sådan möjlighet, som, om ej vi, åtminstone hra barnabarn FA E — I g.å, J, A Ö farman af