Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1842, sida 2

ö I IH l H I I I I 4 I l ( I upptaga, om jag då och då der meddelar dem nägra underrättelser om hvad som i Hufvudstaden tilldrager sig på Konstens och Litteraturens gebit. Men en Correspondent gör anspråk på att kallas för författare, ergo är han ingalunda modest: — ban gör ej allenast anspråk på Er uppmärksamhet, mina älskvärda Götheborgs Damer! han nöjer sig ej med att uppmana Er att läsa hans rader någon afton då 1 ej af de utlofvade blomsterqvastarna lockas ut till IIr Rubenssons Concert å la Musard fleurissant; nej, äfven Er, trägne Götheborgare! uppmanar jag att skingra de moln, som bekymmer och ledsnad så ofta måste uppjaga på hamiljsaderns panna! Men att jag ej, såsom medel till förströelse, lär recommendera Politiken, det kunnen el kanske redan af det osvanstående sluta. En annan skulle kanske föreslå Filosofi; men i haten, liksom jag, all Filososi — Också inbjuder jag Er lika litet till en politisk som till en slososisk afbandling; men se! Filososia, denna stränga Dame, har en syster, en ljuslig, säck syster, neml. Konsten: åt henne öfverlemnen Er, liten denna den afskräckande vetenskapens intagande sys:er sluta Er i sitt sköte, njuten af de blommor, som der uppspira, och i brist deraf, lyssnen en stund till en kort beskrifning öfver dem bland dessa blomster, som jag har tillfälle att skada, — dertill inbjuder jag Er. — — Hela Sverige vet redan, att Mams. Lind anhommit för fjorton dagar sedan, i sällskap med Urr Lindblad och L. J. Iljerta; hela Sverige vet kanske också, att på följande dagens afton en serenad afsjöngs utanför Jenny Linds fönster, anförd af hennes sordne lärare Hr Berg. Salunda srambars en vålkomsthälsning af llarnoniens Vänner till den älskade sångerskan: till Hr Lars Iljerta skyndade Sv. Biet att samma afton adressera en dylik. Mille Lind kommer att, enligt sitt kontrakt, ej uppträda förr än i Oktober; och det säges, att Bellinis Norma, i hvilken hon före sin afresa, från Scenen tog afsked af Publiken, äfven blir det partie, i hvilket hon kommer att hälsa och hälsas af Publiken. Kongl. Theatern öppnades i Onsdags med fivita Frun; hvarefter tvenne Representationer gilvits, neml. i Fredags och i går, då en ny pjes uppfördes; Leonie, ösvers. från Fransyska pjesen Une Faute af Scribe. Det sel. hvarpå hela stycket grundar sig, är naturligtvis ett äktenskapsbrott, hvilket gör upplösningen något skabrös, liksom det äfven kan anmärkas, att den ej är fullt tillfredsställande; dock kan ej nekas, att pjesen äger förtjenster af en eldig dialog, och situationer, sam spänna åskådarens interesse. Låonies stora och svåra role utfördes af Fru IIjortsberg med den ålskvärda talang, man är van att finna i hennes spel. — ifven Ilerr Torslows Theater å Djurgården fortgår, och ger flera förnyade bevis, hur en YTheater-Direktör, som tillika är konstnär, trottsar alla hinder till och med det af en gles publik, för att med sin trupp gå framåt på konstens bana. Så sortlar IIr Torsslow att alltjemt ge nya pjeser, bland hvilka senast Den Rike och den Fallige, Dram. i 5 akter, af Emil Souvestre, — elt stycke, som vunnit Recensenternas bifall, och äfven förljenar det för det värde, den här uppdragna taflan af striden mellan inre och yttre förettäden, i moraliskt afseende äger; men betraktadt från konstens kritiska ståndpunkt, förlorar det kanske nog mycket af silt värde, då Förf. ej lyckats i den utveckling af sköna och interessanta Karakterer, hvartill detta rika ämne kan ge anledning. Ett annat tillfälle att lätta sin Cassa erbjuder sig för den Djurgirdsoch Konst-älskande Publiken genom Carl Rappos representationer i den s.k. Cirque Tourniaire, der lindostanska och Malabariska konstoch vighetsspel omvexla med Athletique, Gymnastique och Voltige grottesque sam Herkuliska lekar och krastpro. Detta sällskar företer ej något nytt utöfver hyad man förut sel presteras af dylika trupper; likväl kan man e neka, att äfven dessa äga en ofantlig vighet och några bland dem en Herkulisk styrka, som mar måste beundra! en annan fråga blir, huru stor konstnjutning sådana skådespel i allmänhet orbjuda. Jag nämnde nyss Rubenssons Concerter å le Musard, och detta påminner mig, att jag har NågAat alt heräfsa om de som tillställas i Träd