Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1842, sida 2

deras otgöranden eller rättare nuderbhuenhet, di sråga sorledet år var att med Danmark asslula ny ltraklat ang. afgisterna m. m. vid genomsarten a Öresund, har naturlislvis väckt litet missnöje p: högsta ort, ehuru den är så skonsam, alt mar nästan kunde tro på en abolition af sjelfva Odels thinget, och i atla fall endast lärer kunna besaren Mulet al Speciedaler, hvilka nog på ett elle; annat sätt anskaffas ur den allmänna källan. Der emot hafva nägra söta ord, under Storthings debatterna om anslaget till Minister-Staten, smaka ljusliga, intagits i Stats-Tidningen med uteslutandaf allt som kunde kallas lök på laxen, och fram kallat, efter hvad det påstås, ett och annat pro jekt att nu företaga den så länge tillämnade resa till Christiania, för att åtminstone i egen persoi assluta Storthinget. Det synes likväl ännu icke af sjordt, alt så kommer att ske; och det är inga lunda omöjligt, att det beror uppa sättet, hvarpi Odelsthinget afsör den obehagliga riksrätts frågan. Alt komma dit, med en anhlagad Stats-Minister. är alltid obehagligt. De sist hitkomne underrättelser från Danmarks Ständer-församlingar hafva icke varit hugneliga. Manga af den politiska utbildningens sordna, lisliga vänner, synas der i nast hafva blifvit smittade a! medelvägssjukan, och förbise att en så absurd institution, som Ständer-Utskott, heldst innom en representation, som hvarken utöfvar lagstiftningseller heskattningsrätten, mäste snarare försvaga än förstärka, den lilla inslytelse som provincial-ständer inrättningen eljest kunde utöfva. Som det kan antagas, att det ena landets framsteg och utveckling ändock alltid utöfvar någon återverhan på grannfolkens vilkor och ställning, böre vi icke heller dölja för oss, att ett sådant tillbakaskridande hos vara grannar, och den skefva ställning hvari de derigenom homma, just i det ögonblick då allmänna andan der syntes vara på vögen all kunnå nagot uträtta för nationens sak, mäste verka menligt på var stora fråga. Det har redan här funnits försök att braka sönder de representativa formerna, genom provincial ständer och Riks-Ständer, utan att likväl vilja ändra den centrala styrelsesormen, i en sederativ, hvilket vore enda vilkoret för en sådan dubbelforms gagnlighet; och kommer nu Danmark att hinna före oss, med afgörandet af sin representations form och den blifver blott grundad på rådgifvande Ständer, kunna vi med temlig visshet motse svårt motstånd till var representations reform, af Regerings makten, som heldre skall söka återhålla våra Ständers myndighet genom splittring och rivalitet: en ulväg som så ofta varit försökt, alt man känner terrängen. kunde åter Danmark, med sina lemningar af feodal-rätten, lyckas att genomdrifva en lämplig valform och derjemte att tillkämpa folket beskattningsrätten och högsta lagstiftande makten genom så valda ombud, hade vi der sett till en del löst len gåta, som vi sjelsve hafva att lösa, och med len enklare Norska representations-formen till rätesnöre, hade vi då lyckligt nog kunnat sökt oss It genom den labyrinth, hvari regeringslystnaden ena sidan och liknöjdheten för det allmänna å olkets, så länge låtit oss förspilla vår tid och åra krafter. KR ox — —