Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1842, sida 2

SVENSK FOLKWISA ?. Jag vet ett land högt upp i Nord Med klippor branta, kullar gröna; I klippans ådror malmen gror, Och skogens lockar hjessan kröna. Jag älskar högt dess ljufva strand: Ty det är mina fäders land. Jag vet ett land högt upp i Nord Med sjöar blanka, elfver klara, Omkring dess stränder frilen bor, Och i dess famn är godt all vara. Jag älskar högt dess ljufva strand: Ty det är mina fäders land. Jag vet ett land högt upp i Nord Med himlen blå, med blomsterdalar, Der gästfrihet och vänskap bor, Ur flickans ögon ömhet talar. Jag älskar högt dess ljusva strand: Ty det är mina fäders land. Jag vet ett land högt upp i Nord, Der hjeltemod i folkets hjerta Som hägn emot förtrycket bor, Och hopp och tro mot lifvets smärta. Jag älskar högt dess ljufva strand: Ty det är mina fäders land. Jag vet ett land högt upp i Nord, Der ostörd ljusets fackla brinner, Der konungen — 0 shöna ord —: Sin lön i folkets kärlek sinner. Jag älskar till min död dess strand: Ty det är mina fäders land. JULIN-FABRICIUS. ) Utan afseende till Tidningens tendens lemnar Red., på begäran, plats för förestäende Sång.