(Insändt.) Några ord, i anledning af Uniformsvåsendet. Då man talar och skrifrer så mycket med och mot Uniformerne, hvarföre endast nämna Militårens ? Den civila Embetsoch Tjenstemanna Corpsens svaghet för Uniformen bar, på sednera tiderna, mycket afsvalnat, men det Andliga ståndet, deremot, som icke vill anses ega andra passioner, än för det öfverjordiska, år, efter vår tanka. det mest Uniformssjuka bland Rikets fyra stånd: Prästen, han må hafva tjenstledighet, vara stadd på resa eller hemma i sine rum, bär, i vissa delar af Jandet, alltid sin Koftan och sina haklappar; ja han kan icke utan krage gå hvarken på brunus-, bad,eller andra hus; och hvarföre icke äfven kappan är med, kunde en viss flärdlös och fördomsfri Biskop, under sin brunnsdrickning för några år sedan icke begripa. Hvarifrån denna Uniformssjuka egenteligen härflyta mände, är icke lätt att gissa. Somlige tro, att den mest år gängse på lokaler, der intelligensen ifallmänbet icke står serdeles högt och religiositeten således förblandat anden med formen och prästen med Gudomen; hvaraf följer, att allt hvad med prästen eger gemenskap, ända till kragen och klädofollen, anses öfverjordiskt, lika visst, som den så kallade LAsaren i hvarje annan, och kanske synnerligast Militör-Uniformen, ser omslaget på andligt förderf och syndens snöda verldsträlar. Prästkragens stamträd är utan trifvel lika gammalt som prästerskapets. Somliga hafva velat antaga, att kragen betecknar de taflor, Moses erhöll på berget Sinai och att den lag de innehö llo blifvit få det sätt promulgerad. att, i äldsta tider, Isralitiska prästerskapet, till vederbörandes underrättelse, alltid burit på bröstet ett miniatyraftryck af berörde taflor, som sedermera småningom öfvergått till sin nuvarande form och bestämmelse. Andra åter påstå, att prästkragen innefattar någon allusion på Tetzels namnkunniga aflatsskrin, som gaf första anledningen till Reformationen, men hvarföre, med antagande häraf, teknet numera bäres in dupplo, är svårt att afgöra, om ickedubbelheten har sin förklaringsgrund i kyrkans hufvudmaxim, att. under arbetet för bimlen, alldrig försaka det goda jorden erbjuder, ja man har till och med varit nog djerf, att ställa kragsebern i sammanhang med!j egennyttans sträfvande, att beveka enfallden till offerpenningens inlägggande i kistone. .B-imimi r g P 777777