jemvål ofvannämde Kungl. bref, att, då examen ; i humaniora äfven tages inför enamens-kommissionerna, bör detta ske omedelbarligen före militärexamen, hvilket af endel Distrikts-chefer och examenskommissioner tydts sålunda, att eleven mäst taga begge examina på en gang, ehuru tydlig orättvisa legat deruti, att studentexamen, som vanligen lillgår vida lindrigare, än examen i humaniora infer examens-kommissionerna, kan tagas huru länge som heldst före militär-examen. Denna oråttvisa har nu, till en del, blifvit afhjelpt derigenom, att det äfven tillatits att dela de bezge examina inför examens-kommissionerna, men dels är formen, vid denna ändring, högst oformlig, emedan en General-Ordre ändrar ett Kungabref, dels är bestämmelsen om nämde delning får ega rum, öfverlemnad åt GeneralbesIhafvaren, istället för ät elevens val, som dock är alldeles fritt vid studentexamen, dels måste examen jemvål i militärämnena, då examen i humaniora tages inför en examens-kommission, enl. nämde General-Ordre, vara absolverad inom ett ir. om nämde humanistexamen skall anses gållande, da likväl studentexamen gäller, om det vore aldrig så länge. Siledes är ej särdeles nychet vunnet genom isrägavarande General-Ordre ; mychet af förutnämde orättvisa står ännu qvar, och det hela bär stämpeln af samma inkonseqvens och godtycke, som nästan alla andra administrationens atgirder. Af samma halt äro alla tillsatser och förklaringar till sorstnämde kungl. bref. En och annan kan, i siz elt vara riktig, men utgör endast en ny lapp på en gammal kjörtel, hvarigenom det hela blir ett sådant lappverk, som redan ofta och mångsidiat blifvit ådagalagdt. bet sinnes dersöre så godt som intet sammanhang, ingen öfverensensstämmelse mellan de särskilda militärläroverken, utan hvart och ett går, st till sägande, sin egen godtyckliga väg, obekymradt om de andra, likasom tillhörde de olika länder. och framför allt står Carlberg afskildt, kringgärdadt af privilezier, som det måhända minst af alla läroverk fortjenar. Ilurudan lärobyggnaden måste bli, som man uppbygger på dylika grunder, ligger klart i dagen. I tredje afdelningen behandlar förs. militårens humanistiska bildning, hvilken han, med mycket skäl, påstår böra inhemtas ej i särskilda, utan i vanliza, allmänna eller enskilda, skolor, samt böra sträcka sig lika langt, som för andra embetsmän, d. å. till studentexamen, hvilken sörs. önskar mette anbesallas alla dem, som ämna beträda den militära banan, innan de få egna sig åt de speciella militärlIunskapernas inhemlandeDeri har han, i det hela, fullkomligt rätt, men första vilkoren dervid äro, att våra skolor behoriven reorganiseras, och att studentenamina tagas med mera allvar, än hittills merendels varit fallet. Dessförinnan uppfylla militär-distriktsskolorna med sina examens-kommissioner, oaktadt alla sina brister, bättre ändamålet, än alla allmanva högre och lägre skolor, med sina examina; de förra hafva atminstone det allmänna färfsbend-is nödvändighet till deras bestand, såsom sporre för sina anstrångningar, de senare betrakta detta med ett slags lärd likgiltighet; ty sina löner uppbära de likafullt, och öfverseende principen är behlagligen så radande inom vårt kära sådernesland, att knappt något är att vänta af kontrollerande förmån, förr än en helt annan anda vaknar i landena, och detta torde ej ske förr, än man smakat på ännu en hel 79 bittra srukter af den nu radande. Gisve Gud generationen ej då komme för sent! (Forts.) e —