Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1842, sida 1

för det allmänna omd met, åtmiansltone, säsom eu Uttalande af väira äsigter i detta vigtiga ämne, hnvarpe den mer eiller mindre ne isl!:ene ejler uppmuntrande utsigten för verldens politiska framtid Alt Tories grundsatser, för närvarande, äro rälande inom styrelserna, derpå torde ej mänga )evis behöfvas; ty det talar för sig sjelf. Betraktom t. e. blott foöreteelserna hos oss sjelfva. Gar ej styrelsen fullkomligt sin gamla oefterrättlighetsväg, utan aft froga det ringaste efier hvad ständerne beslutat och föreskrifvit lingt mindre hvad de önsaat?! — Och är ej det ett tydligt bevis, all man, älven hos oss, anser konungamakten vara direkte afeuderi, oaktadt just vår nävarande konung är ett barn al fransyska folket, ett folk, som framför alla andra. praktiskt bevisat att Konungar, utan folk, äro et intet och att således makten är solkels, och tilldelas af detta at konungen för att utöfvas till dess bästa; samt uppsatt på thronen af Svenska folket, som också, fran urminnes tider, gilvit sig sjelf sina Konungar och sina lagar. Äfven till vårt brödraland, Norge, söker man sprida detta system, si längt sig göra liter, med dess fria, af intet kongligt veto, inskränkta statsförfattning. Derpå äro de ständiga försöken alt förskalsa sig detta veto och att införa adel, de, så linet som möjligt, drifna afslasen på storthingens beslut, och tillsättandet af den, mibända impopuläraste man i hela Norge, iili kiksstethållare, talande bevis. För den anda, som herrskar i England behölves ej annat kriterium, än att Toryministeren och deribland äfven den, alltsedan Napoleons, Neys och La Bedoyeres mord verldsförhatlige, Lord Wellington, ännu bibehåller fsig. Om de små konstitutionella staterna i Tyskland, vilja vi ej ens tala; de mäste i allt rätta sig efter de stora bjässarne: Österrike och Preussen, och huru det är beskaffadt i dessa länder är yerblsbekant. Redan Religionen förhindrar nästan allt framskridande i det förra, och i det senare öka sig daglizen bevisen för den reaktionära andan hos styrelsen ). Som man vet, har, tillfölje deraf, en af de anseddaste statsmän derstädes, StatsMin. Schön, nyligen åter Begärt och erhållit ett ej särdeles nådigt, afsked, och så aflägsnas småningom alla dusliga och liberalt sinnade ledamöler af regeringen, och ersättas af, för alt ej säga tränghufvade , åtminstone tranghjertade pielister. Ålven i Schweitz, som också snarare borde kallas Oligarkie än Republik, tycks denna anda vara rådande i rådet, och italien suckar, under Påfvens närmaste inflytande. Senaste revolutionen i Porlugal var reaktionär och i Spanien möter Esparteros åtgärder, grundade på den makt, folket ansörtrott khonom, oftast hästigt motstånd, ja, t. o. m. Drottning Maria Christina och Don Carlos hålla på alt försonas, endast för att upprätthålla legitimiteten, den gudomliga, som sjelfva medborgarckonungen, Ludvig Philip, elömmande ursprunget af sin makt, grundvalen för sin thron, synes vilja räkna sig till godo. Grekland har man äfven påtrugat den gudomliga gäfvan af en Konung, och dermed torde vi så der temligen hafva redogjort för den politiska anda, som råder inom styrelserna i Europa; ty Ryssland, detta barbarismens gamla bo, räkna vi knappast dit; der gäller ej ens legitimiteten , så snart den i ringaste mån syftar åt mensklighet, försöker att lossa lisegenskapens sjättrar, och sämedelst göra sina undersåter till menniskor, hvilket senaste tiders tilldragelser i ryska senaten lära oss. Men i trots af dessa, för framskridandet, skenbart så menliga förhållanden, våga vi dock påstå, all Toryministeren i England, likasom dess grundsatsers herrskande i de Europeiska styrelserna, ej äro något bevis för en reaktion, hvarken i England eller annorstädes. Ålt ej de styrandes principer, handlingar och syften, äro reaktionära, derom äro ej tu tal, de bära också syn för sagan; men att ) Förbudet mot Hoffman Campes förlag har dock blifvit återtaget, som det säges, af medlidande med deras förluster vid branden i Hamburg. Troligen har man dock förnuftigtvis en,niii A —