Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1842, sida 1

derlöre terknade borgen-förbindelse. utan en da-t, sedan förre Stats Ministern för Utrikes ärenderne utfärdat skuldbrefven med borgenspåskrifterne, samt. enligt brad en töretedd at-krift af ett utaf desse -hudebrer utvisar, sedermera den 12 Juli 1836 dera tecknat: törestaeade törbmdelse. som denna dag blifvit för ung uppvist, varder härmed till full kraft och serkan förnyad. i fortsättning af desse atgärder den 10 April 1839 Kabinetts-Ka--ans borgens-ansvarighet förnyat: så har af sadane skål Riks-Rätteu ej kunnat anse H. E. Friherre Stjernelu och H:r Presidenten Skogman öfsertygade att, på sätt Just. ombud-mannen pastätt, hafva öfvertrådt. H. E. Herr Friherre Stjerne!d den 76 SSamt H:r Presidenten Skogman icke allenast ny-snämude paragraf utan jemväl den 38.3 Reg.-Formen, bvadan den emot dem, för åsidosatt iakttagande af desse grundlagsstadganden, yrkade ansvar-päföljd ej kan äga ram; äfvensom hvad avgår de af il:r jnst. Ombudsmannen ej mindie emot II. E. Friherre Stjerneld och H:r Presidenten Skogman, på grund af 58 i Reg.-Formen, än ock emot H:r Stats-Rådet Ihre. under åberopande af nämnde s samt I Cap. 123 Rätt. Balken framställde anmärkningar, Riks-Rätten, enär ansvarighet-lagen för Stats-Radets ledamöter hrarken bland de ss i Reg. Formen. för öfverträdelse hvaraf RiksRätt äger att adöma ansvar, upptager den 58 5 eller, i afseende a ett sådant förlliallande. som det anmärkta, hänvisar till allmänna lagen, finner, i enlighet med hvad Riks-Rätten i atskillice andra anmärknings-punkter redan yttrat, H:r Just. Ombudsmannens i denna del framställde påståenden ej kunna till vidare pröfning upptagas. Med förvåning miste man här finna, alt Riksjätten omtalar en kassa, Kabinetts-Kassan, sasom icke hörande till de verk och inråttningar som statsmedel förvalta, oaktadt hvarje man vet, alt anslaget till Minister-Staten dit ingar; att RiksRätten visar sig okunnig om 4810 ärs Ständers tydliga vilkor för detta anslag, att behåilningarne åa detsamma skulle komma Staten till godo; alt Riks-Rätten förklarar, en penninz-förvaliningsfråva, icke tillhöra regeringsärenden, som i StatsRådet bordt saredragas, eller som åtminstone ersordrat den kontrasignation Grundlagen förutsatt, för att Konunzens beslut, i något afseende, skall vara giltigt och laclist. Efter sådana förklaringar linnes intet tvifvel mera, att inom Svenska förvallningen icke mera gäller lag och sareskrifter, utan att endast det ansvarsläsaste 20dtycke råder. Det kan derefter ej förundra någon, om i fråsan om ett, inför hvarje mans ögon för Stalen högst ofördelaktigt utbyte af ett godt militic-boställe emot en blott ytligt arann enskild egendom, äfven en sidan regeringsatgärd, lagstridigt företagen utan att derosver höra Rikets Ständer, blifvit af Riks-Råtten godkänd, genom följande beslut: Da ifrågavarande från Kronan bortbytta hemman, såsom anslaget till boställe för I:ete Majoren vid Westmanlands Regemente, tillhört indelningsverket och ej utgjort sådan Kronans egendom. som enligt 77 5 Reg.-sormen, icke fär. utan Rikets Ständers samtycke, genem tö:-äljning, förpantning eller gafra, eler på annat sått kronan afhändas, och fråga icke ens blifvit väckt derom, att genom detta byte indelningsverket skulle vara till siuå hufvudgrunder rubpact. varder Herr Just. Ombudsmannens i donna punkt gjorde påstående ogelladt. Och härmed är öfversigten af den stora RiksRätts-aklionen slutad. Följderna af densamma mäste olvivelakligt blifva betånhliga. Sido-inslytelsen skall häraf uppmuntras, att fortfarande sramställa för Sverges Konung hans makt, såsom allena beroende af hans egen vilja och hans vålbehag. . Den skall anklaga hvarje laglig radgifvare, som finner betänklighet vid något af favoriternas husskott eller vid honungens enskildt gifna löften, såsom en tredskande eller oduglig , eller rent af siendtlig motståndare till Konungens af, sister. be rådgifvare, som hemtas ibland antalet af sådana, som ej äga en egen öfvertygelse eller moralisk sjelfständighet, skola se sig derigenom oförbindrade att åtaga sig det vigtiga kallet, hvars ansvarslöshet nu icke mera är tvetydig; de som åter äga qvar en gnista af sjelsständighet och begrepp om medborgsmanna-pligter, de skola blifva tvehogsna, om deras ställning till Regenten verkligen är så utan all inflytelse, som en sådan ansvarslöshet synes antyda; ty att det är just den i lagarna afsedda ansvarigheten, som varit ämnad att gifva deras råd värde och kraft. det måsfe väl I