— — TT — sana 5 sens dispositions-rätt öfver Statsmedlk-änskfå kes ull de af Rikets Ständer presvade bebåöl. eenter den upprättade Staten, skulle hunmfä bd tychligt disponera de andelar af Ilusvudtitlarnas medel, som icke behöfts till de af Rikets Ständer afsedda ändamal, och detta fastän Rikets Ständer, på grund af deras allena beslutande rätt öfver Slatsregleringen, bestämdt förordnat, attadessa andelar, som i statsredogårelsen kallas Besparingar, icke si till ständiga loneanslag användas. En af Rikets Ständer är 4840 vidtagen, efter dåvarande omständigheter lämpad öfverlitelse af dessa besparingar, tages till skäl att tillintetgöra Rikets Ständers senare beslut: och i Strid med Rikets Ständers förordnande angående Riks-Staten, disponeras Spanmel under lönerna, arfvoden åt tjenster för hvilka R. St:r ansett serskilte löner obehösliga, samt betydliga medel till förhöjningar ar loneanslag, hvilka Rikets Ständer förklarat redan vara tillräckliga. De rådzgifvare som tillstyrkt dessa regeringsbeslut, hvilka äro stridande mot grundlagens tydliga ord och Rikets Ständers, i grundlagen helgd gisne förordnanden, (se 65 2 Rez. formen) befrias från allt ansvar, och Rikets Ständers beslut anses såluuda vara utan all kraft och verkan i fråga om Statens reglerande och Statsmedlens förvaltning. Vi fråge då, om ej äfven i de delar som röra beskattning och stats-reglering det samma envälde skulle kunna ansvarslöst återställas, som före är 1809 och Grundlagarnes införande? Riks Rätten har, på sätt förut är visadt, lärt Konungens föredragande huru de kunna, genom nedtystandet af sine begrepp om beslutets laglighet, befria sig sjelfve från allt lagligt ansvar. Den har sedan antagit läran, att Konungen kan bålägga nya skatter och befalla fortfarande af dem Rikets Ständer upphåst. Den lär oss nu, att Ständernas pröfning af Statens behof och förordnande af riksstatens reglering ingenting betyder. Vi fråge då hvad som ålerslar af Svenska folkets rätt, att sig genom sina ombud Rikets Ständer allena vid allmän riksdag beskatta. Den är en blott skuggbild, hela denna rättighet för hvilken Svenska folket gjort så mänga offer, som den en gång nödgades åter eröfra medelst en Konungs fördrifvande, och som den nu sett åler tillintetgöras, af några denne samme olycklige konungs sordne rådgifvare och embetsmän, hvilka invande i det gamla regeringssättets envalds-principer, hvarken älska eller en gång uppfatta det grundlagsenliga styrelsesätt, som en ny honunga ätt besvurit och de sjelfve äfven försäkrat, att med lif och blod försvara. På sädant sätt står äfven i dennä del, det gamla enväldet färdigt att åter rycka till sig hela Svenska folkets beskattningsrätt. I fråga om vexel kontrollör-arfvodenas fortfarande anvisning till utgående af besparingarne på andra hufrudlileln, har Riks-Rätten beslutat: alt då Kongl. Maj:st icke bifallit Rikets Ständers anhållan att vexelkontrollörs-befattningarne måtte indragas, samt enligt hvad Riks-Rätten hår ofvan yttrat, Kongl. Maj:ts rättighet är. att till föremål hörande till hvarje hufvudtitel fritt disponera de på titeln uppkommande besparingar, varda Fraranderne från Il:r Just. Ombudsmannens åtal i denna punkt be; friade. Det skulle sålunda af Konungen bero, att inrätla så många embeten och ljenster ban behagade och att för desamma anslå löneinkomster, äfven om Rikets Ständer skulle pröfva tjensterna aldeles ölverslödige och således vågra att löner for de samma i Riks-Staten anslå?. Likväl förutsätter 28 2 Reg.-Formen endast för konungen rättighet alt utnämna till de embeten, som då voro af natur att Konungen sjelf fullmagt derå utfärdade, och 3 62 Reg.-Formen berättigar Rikets Ständer, att efter pröfning af Stalsverkets behof itlllika fastställa huru serskilda summor deraf skola till serskilda ändamål användas, så att Rikets Ständer sålunda bestämma hvarje embetsverks anslag och hvarje embetes lönevilkor. En såädan Rikets Standers rättighet är lika nödvändig, för att förekomma ett olverdrifvet slöseri 1 T i 2